Nytt energilandskap kräver ny affärsmodell

  • Share

Det var inte så längesedan det mesta såg ganska bra ut. Backa bandet en handfull år och de flesta av energibranschens kurvor såg ut att peka åt rätt håll. Sedan kom finanskrisen och, med den, den djupaste och mest utdragna lågkonjunkturen på hundra år. Därefter Fukushima, den värsta kärnkraftsolyckan sedan Tjernobyl. Därefter ”Energiewende”, den kanske mest genomgripande energiomställning ett land någonsin sjösatt.

Text: Tobias Hammar

— Man kan lugnt säga att den globala energibranschen befinner sig i stark förändring. Enbart "Energiewende" kommer att rita om Europas energikarta i grunden. Det är ett oerhört djärvt beslut man har fattat, och med tanke på hur fort omställningen har gått kan man inte vara annat än imponerad, säger Jonas Abrahamsson.

Målet med energiomställningen är att Tyskland senast år 2050 ska täcka 80 procent av sitt energibehov från förnybara källor. Paketet involverar bland annat en avveckling av landets kärnkraftverk och en satsning på smarta elnät, ökad energieffektivitet och en decentraliserad produktion av förnybar energi.

— Omställningen till mer förnybart skapar efterfrågan på tjänster och teknik, vilket lägger grunden för utvecklingen av industrin inom förnyelsebar energi i Europa. Det välkomnar jag, men sättet man genomför omställningen på innebär en hel del problem. Den äventyrar såväl klimatfrågan som leveranssäkerheten och konkurrenskraften i hela Europa.

Vilka är dess största problem?

— Framför allt satsningen på teknikspecifika subventioner och politikernas genomgripande detaljreglering av elbranschen. I Tyskland finns över 4 000 feed in-tariffer för vindkraft, vilket gör marknaden helt omöjlig att navigera på. Subventionerna har lett till att utsläppsrätterna helt har tappat sin styreffekt, vilket innebär att Tyskland nu producerar mer kolkraft än år 1990.

— Jag tror visserligen att tyskarna kommer att klara av det här, men resultaten så långt är ganska avskräckande. Tvärt emot intentionerna ökar klimatutsläppen just nu i Tyskland. Konkurrensen snedvrids över hela kontinenten och omställningen medför kostnader för de tyska konsumenterna på över 250 miljarder euro under den kommande tioårsperioden — i ett läge när många redan har svårt att betala sina elräkningar.

Om vi skiftar till nästa utmaning: sett till konsumentförtroende sackar elbranschen långt efter många andra branscher. Hur hanterar Eon det?

— Vi jobbar oerhört hårt för att öka kundernas förtroende och vårt mål är att bli den mest gillade partnern för hållbara energilösningar i landet. Vårt problem är egentligen inte att kunderna är missnöjda med oss — vi vann energi- och miljöbranschens SM i kundservice nyligen — utan att vi bara har kontakt med runt 20 procent av dem.

— Teknikutvecklingen i dag innebär att kunden hamnar betydligt mer i centrum än tidigare, både vad gäller distributionen och sett till själva affärsmodellen. I takt med att kunderna blir mer aktiva ökar dessutom efterfrågan på nya energilösningar och tjänster runt om själva grundprodukten. Här finns stort utrymme för oss att bygga förtroende med den kompetens vi har.

Påverkar detta energibranschens affärsmodell?

— Energisystemet håller på att förändras, rent fysiskt. Ju mer småskalig produktion långt ut i distributionsnätet vi har, desto mer måste vi flytta energi i motsatt riktning mot vad vi är vana vid. Det ändrar förutsättningarna för hela vår distributionskedja. Behovet av energilösningar runt själva produkten ökar, vilket skapar stort utrymme för oss att addera mervärde i allt från produktion och elnät till försäljning och kundsupport.

— Det här innebär också att energibranschen, som alltid varit relativt avgränsad i ekonomin, luckras upp. Vi får en branschglidning, med ett nytt affärslandskap och nya affärsmodeller i vilka själva råvaran bara är en liten del av vad man erbjuder.

Det här handlar om sättet som vi producerar energi på. Men behöver vi också ändra på hur vi konsumerar energi?

— Absolut. Grunden till det är att vi sitter på ett stort klimatproblem. Ska vi klara FN:s tvåprocentsmål måste vi agera här och nu. I konsumtionsledet handlar mycket om energieffektivisering. Det är en "no-brainer": varje slösad kilowattimme kan ju användas bättre någon annanstans. Här jobbar vi stenhårt med olika sorters lösningar.

Hur väl står sig den svenska energipolitiken i ljuset av alla dessa utmaningar?

— Den står sig rätt väl, med europeiska mått mätt. Regeringen har fört en relativt långsiktig energipolitik, med balans mellan de tre perspektiven klimat, konkurrenskraft och leveranssäkerhet. Jag upplever att man oftast inte gör som i Tyskland, och går in med detaljregleringar och teknikspecifika subventioner. Man har en marknadssyn med teknikneutrala subventioner som får verka själva.