Röst för sänkt ränta

  • Share

Under sitt första år som vice riksbankschef har Martin Flodén sällat sig till dem som förespråkar en lägre reporänta. Senast i april förordade han en sänkning med 25 räntepunkter till 0,50 procent. Det blev dock ingen sänkning, däremot en förnyad debatt kring hushållens skuldsättning, där kritiker menar att Riksbanken fokuserar för mycket på hushållens skuldsättning och därmed tar på sig ett uppdrag den inte har mandat för.

Text: Carolina Johansson

Inflationsmålet bör styra Riksbankens agerande och det var länge sedan inflationstakten låg i närheten av de 2 procent som är Riksbankens mål. I april var den 0,0 procent.

– Jag röstade för att sänka räntan i april, men så blev det inte. Vi har olika sätt att bedöma situationen och det får man acceptera. Så är det i de flesta sammanhang och det är inte konstigt att det är så, säger Martin Flodén som i det mediala landskapet fått epitetet duva, en beskrivning som han inte är överförtjust i.

– Det är mest tidningarna som gillar de där beskrivningarna, men det är ju ingenting statiskt. Nu har vi ett fokus på inflationen och i den situation som råder så förespråkar jag en lägre ränta, säger han.

Sveriges inflation har legat under Riksbankens mål sedan 2011 och prisutvecklingen den senaste tiden har resulterat i vissa månader med deflation (negativ inflation). Det finns flera skäl att oroas över detta, menar Martin Flodén.

– En överraskande låg inflation gör att reallönerna blir högre än vad som planerades då de nominella lönerna avtalades. Det är också generellt svårare att anpassa reallönerna mellan olika branscher och individer när inflationen är låg. Detta kan göra företagen mindre benägna att anställa och bidra till högre arbetslöshet, även om de exakta effekterna är svåra att kvantifiera.

Dessutom påpekar han att om inflationen avviker från målet under lång tid finns risken att förtroendet för inflationsmålet och inflationsförväntningarna påverkas, vilket kan leda till att penningpolitiken blir mindre effektiv och då krävs större åtgärder för att föra inflationen tillbaka mot målet på två procent.

Men även om Martin Flodén oroas av den låga inflationen menar han att den rådande deflationsdebatten ibland är väl alarmistisk.

– Jag ser inte en utdragen period med fallande priser som ett sannolikt scenario för Sverige. Tillväxten är relativt god och det bör bidra till att priserna stiger. Vi har dessutom utrymme att motverka fallande priser genom att föra en mer expansiv penningpolitik, säger han.

När Eye träffar Martin Flodén i början av maj har det gått ganska precis ett år sen han tillträdde i Riksbankens direktion. Det första året som vice riksbankschef har inte bjudit på några jättestora överraskningar, säger han.

– Genom mina tidigare uppdrag och arbeten var jag ganska väl förtrogen med Riksbankens arbete när jag blev erbjuden detta jobb, säger han.

Efter en kortare betänketid tackade han ja och sedan maj 2013 ingår han alltså i Riksbankens direktion. Han är tjänstledig från sin professur i nationalekonomi vid Stockholms universitet som han innehaft sedan 2010.

Att åsikterna kring lämplig räntepolitik går isär inom direktionen ser han som naturligt. Direktionens medlemmar har olika bakgrunder och ibland olika fokus när det kommer till att bedöma situationen. Samtidigt är det ekonomiska läget svårtolkat och lite spretigt.

– BNP-siffran för sista kvartalet förra året kom till exempel in högre än de flesta hade förväntat, på 3,1 procent. Och om man ser till inflationsprognoserna ligger Riksbanken och andra bedömare relativt lika på kort sikt men med större skillnader på längre sikt. Samtidigt är det svårt att göra prognoser som sträcker sig längre än ett år, det blir istället en bedömningsfråga, säger han.

Kritiken mot Riksbanken har ofta fokuserat på att banken tar för stor hänsyn till hushållens skuldsättning i sina räntebeslut, och vissa menar att Riksbanken lägger för stor vikt vid ett mål som egentligen inte är kopplat till dess uppdrag. Fast, det kan man diskutera, menar Martin Flodén.

– Det är en avvägning. Om man menar att vi håller uppe räntan lite för högt av hänsyn till de finansiella riskerna i systemet så skulle jag svara med att säga att det också är del av Riksbankens uppdrag att bidra till den finansiella stabiliteten, säger han.

I maj publicerade Riksbanken en kartläggning av hushållens skulder som visade att hushållens skuldsättning är utbredd, både geografiskt och i olika ålderskategorier. Analysen visade, bland annat, att den genomsnittliga skuldkvoten, eller skulder i relation till disponibel inkomst, var 296 procent for alla skuldsatta och 370 procent för de med bolån. Analysen visade också att fyra av tio låntagare inte amorterar ner sina lån alls.

– Det är en oroväckande utveckling att hushållen är så pass högt belånade och det kan medföra problem vid en konjunkturnedgång, särskilt om huspriserna börjar falla, säger han.

Vad ska man göra åt hushållens belåningsbenägenhet?
Det finns inte en enda mirakelåtgärd, säger Martin Flodén. Snarare handlar det om ett paket av åtgärder. Han säger att införandet av bolånetaket varit en sådan positiv åtgärd. En annan är de riskviktsgolv på bolån som redan har införts och som kan komma att höjas framöver. Dessa innebär att bankerna måste ha en större kapitalbuffert vid utlåning, vilket både påverkar bankernas incitament att låna ut pengar och deras motståndskraft. Samtidigt efterfrågar han en högre amorteringstakt bland låntagarna.

– I grunden behövs det även strukturåtgärder för att förbättra både bostads- och bolånemarknaden. Till exempel byggs det för lite och det vore önskvärt om hushållen skulle välja längre bindningstider på sina bolån, säger han.

Ber man Martin Flodén att se tillbaka på perioder som varit särskilt viktiga för honom pekar han dels på doktorandåren i slutet av 1990-talet då han forskade på institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och doktorerade 1999, dels på sin tid i Finanspolitiska rådet, 2007-2010.

– Under doktorandåren fick vi möjlighet att interagera med institutionens framstående professorer, som Assar Lindbeck och Lars Calmfors, men också ledande internationella forskare på besök. Tiden på Finanspolitiska rådet var också nyttig. Innan dess hade jag mest arbetat med akademiska frågor, men där kom jag närmare hur man arbetar i praktiken.

Martin Flodén har dessutom suttit i Ekonomiska rådet, SNS Konjunkturråd, och varit styrelseledamot på Riksgälden. Han tog sin ekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm där han även forskat och undervisat, och han har varit gästdoktorand vid Harvard. Dessutom är han medgrundare till den ofta hyllade nationalekonomibloggen Ekonomistas – även om han nu trätt tillbaka som aktiv skribent.

– Tidigare har jag haft en friare roll och kunnat uttrycka mig bara för mig själv, men om jag nu skriver något är det i egenskap av riksbanksledamot och då krävs ett annat förhållningssätt.