Vid det här laget har jag redan hunnit skriva på EY:s karriärblogg ett tag, men det slog mig att jag aldrig riktigt pratat om hur jag hamnade här. Här på EY alltså. Med risk för att vara lite sen på bollen, tänkte jag idag därför berätta om hur min aviga väg till slut ledde mig till Hamngatan 26 i Stockholm. För min resa hit var inte helt spikrak, utan jag har testat på både det ena och det andra innan jag tog steget och sökte mig till corporate finance på EY. Idén om att skriva om just detta ämne väcktes faktiskt för några dagar sedan under diplomeringsceremonin för mig och mina kurskamraters masterexamen från Handelshögskolan. Vi fick då höra citatet – med viss parafrasering (ledsen den smarta person som egentligen ska ha cred för denna vishet): ”It is the range of experiences that makes a person”. Lite lagom klyschigt kanske, men jag väljer faktiskt att se på mina olika erfarenheter på exakt det viset. Det kanske inte är varje enskild erfarenhet separat som har störst betydelse för den egna utvecklingen, utan mer hur ens ackumulerade erfarenheter skapar synergier sinsemellan. Och det är faktiskt ett råd jag vill ge till dig som är lite osäker på exakt vart du är på väg ifråga om din karriär (samt även till mitt yngre jag när vi väl har lyckats kommersialisera säkra och tillförlitliga tidsmaskiner). Man måste faktiskt inte ha vägen 100 % utstakad framför sig när man kliver in genom portarna dag 1 på sin nya universitetsutbildning. Det kommer med allra största sannolikhet att lösa sig helt galant ändå! Så, hur såg min egen väg till EY ut?
Jag hade tidigt ett intresse för matte och kände redan under ekonomiprogrammet på gymnasiet att jag nog skulle vilja fortsätta på samma ekonomispår under min universitetsutbildning. Men kanske som en del andra, tyckte även jag att 12 år i sträck i skolbänken var rätt mastigt ändå.
Avstickare 1: Med en plan om att testa på att leva och arbeta utomlands tog jag två års studieuppehåll och flyttade till Sydostasien för att jobba inom dykning. Trots att jag inte kan påstå att mina kunskaper om hajar och korallrevens ekosystem används på daglig basis som M&A-analytiker, var det kanske i stället en erfarenhet som lät mig utvecklas på ett personligt plan (bland annat genom några extra lager skinn på min då 18-åriga näsa). Det fick mig även att inse att jag nog saknade skolbänken och den analytiska utmaning som kommer med det.
Jag flyttade då tillbaka till Stockholm för att påbörja min kandidatutbildning i Business & Economics på Handelshögskolan. Som relativt färsk ekonomistudent utan direkt erfarenhet eller bekanta verksamma som ekonomer hade jag en ganska snäv bild av vad jag skulle kunna arbeta med när jag var färdigutbildad. Man blir väl någon typ av redovisningsekonom på olika företag, tänkte jag.
Avstickare 2: Med det i bakhuvudet hade jag under mina första studieår två olika deltidsjobb som ekonomiassistent. Där fick jag sannerligen dra nytta av, och slipa ytterligare på, mitt lite nördiga intresse för bokföring och siffror. Men hade det inte varit spännande att få använda siffrorna till att ta mer strategiska beslut också?
I stället för att börja arbeta direkt efter min kandidatexamen (som var min initiala plan) lät plötsligt olika masterprogram på universitetet inte så pjåkiga. Jag menar, Accounting, Valuation and Financial Management lät ju som att man skulle få lära sig att dels förstå företags finansiella siffror på djupet, dels att i nästa steg sätta detta i olika sammanhang – så som att internt styra ett bolag utifrån en satt strategi eller ta olika investeringsbeslut... Taget!
Avstickare 3: Men hade det inte också varit kul (och lärorikt) att åka iväg och plugga utomlands och testa på en annan kultur? Varför inte typ Sydkorea? Trots att ett utbyte mitt under brinnande pandemi kanske mer slipade på kunskaper som att foodora hem mat på 100 % koreanska och få 12 kvadratmeter att fungera som både kök, sovrum och kontor, gav det också något annat. För få saker hade nog kunnat mäta sig vad gäller krav på att träna min lösningsförmåga.
Tillbaka i Sverige för att slutföra mina studier på Handelshögskolan hade nu ett ganska tydligt mål tagit form: att få jobba med corporate finance, a.k.a. mitt absoluta favoritämne i skolan. Hur var det nu, hade jag inte träffat några trevliga företagsrepresentanter från EY på den senaste jobbmässan? Och visst var det på Assurance i EY Luxemburg som en av mina närmast vänner från skolan hade hamnat på? Och hur var det nu med den där killen jag träffade på en båt mitt ute i Röda havet under sommarsemestern som berättade om alla olika coola tech consult-uppdrag han hade gjort både på hemmaplan i Berlin och för FN i New York. Jobbade han på EY:s Strategy and Transactions?
