Hur möjliggör vi innovativ resurs- och kompetensförsörjning bortom covid-19

Beredskap, flexibilitet och möjligheter till samutnyttjande - frågor vi behöver diskutera för att säkra resurs- och kompetensförsörjning bortom covid-19

V
år omvärld präglas av förändring, komplexitet, osäkerhet och tvetydighet. Ingen sektor kan undvika konsekvenserna av detta, inte heller den offentliga. Offentliga aktörer måste ständigt ifrågasätta och hitta nya sätt att möta samhällets och medborgarnas föränderliga behov. Det handlar helt enkelt om att stärka förändringsmuskeln – förmågan till anpassning och förnyelse – igen och igen.

Förmågan till snabb omställning är kritisk, men vad händer på lång sikt? I ett antal inlägg reflekterar jag kring hur vi agerar i spåren av covid-19 och över utmaningar och möjligheter bortom pandemin.

Vi ser i dag många exempel på hur vården snabbt har förstärkts med bemanning utifrån. Vi ser exempelvis hur vårdutbildad personal har tagit tjänstledigt från arbete i andra sektorer för att kunna ansluta till vården. Vår EY-kollega Johanna Wilbrand, som tagit deltjänstledigt från sitt arbete som konsult för att kunna bidra som sjuksköterska inom covid-vården på Capio St Görans sjukhus, är en av många.

Vi ser också snabbomskolning av resurser som sedan tidigare saknar vårderfarenhet. Bland de exempel som fått stort mediautrymme återfinns förstås snabbomskolningen av SAS-personal till sjukvårdsbiträden. Och hur vårt kungahus nu finns representerade i vården genom prinsessan Sofia har väl knappast undgått någon. Men det finns många mindre kända exempel och ett överväldigande stort antal volontärer som har hört av sig till vården för att fråga hur de praktiskt kan hjälpa till.

Detta väcker ett antal frågor om hur vi bättre kan rusta oss inför framtiden. Dessa frågor är inte bara applicerbara i vården utan i hela offentliga sektorn:

• Resurs- och kompetensmässig beredskap och flexibilitet - Hur säkerställs resurs- och kompetensmässig beredskap i offentlig sektor för krisscenarion framgent? Hur kan behoven i olika scenarion simuleras? Hur kan kritiska kompetenser som finns i vårt samhälle listas? Hur kan snabbomskolningar av tillgängliga resurser planeras i förväg? På vilket sätt kan volontärinsatser planeras i förväg?
• Villkor för nyttjande av resurser och kompetenser - På vilka grunder bör befintliga resurser och kompetens få nyttjas i krissituationer? Hos vem ligger besluten om det?  I vilka situationer får man hyra in personal eller nyttja konsulter? Kan detta till och med utgöra en möjlighet att möta framtida generationers krav på varierat arbetsliv och ”gig”-arbete?
• Samutnyttjande av resurser och kompetens på tvärs sektorer - Vad kan vi lära oss om detta som är applicerbart även i ”vanliga tider” bortom pandemin? Vilka innovativa möjligheter finns till samutnyttjande av resurser och kompetenser på tvärs offentlig och privat sektor? Kan de djupa insikter som skapas hos individer som rör sig mellan sektorer användas för att åstadkomma förändringar som verkligen leder till värdeskapande? Vilka dialoger kring detta borde vi föra och på vilken arena?

Svaren på dessa frågor ser olika ut beroende på verksamhet och situation. Men vi behöver ställa dem för att få en bättre bild av hur vi säkerställer innovativ resurs- och kompetensförsörjning även bortom covid-19.