Företagsledaren och hans hustru ägde ett bolag som bedrev rörelse i form av försäljning av båttillbehör och reservdelar samt service och reparation av fritidsbåtar. De utökade verksamheten med uthyrning av en båt som bolaget köpt in. Företaget ansåg att uthyrningen på sikt skulle bli lönsam. En kalkyl fastställdes och för att täcka kostnaderna för båten krävdes en hyresperiod på 7 veckor. Ägaren sade sig ha använt båten en vecka aktuellt år och redovisade en förmån på 14 000 kr för detta.
Kammarrätten fann att det finns ett visst samband mellan bolagets verksamhet och uthyrningen av båten men att det inte kunde vara den normala verksamheten. Båten har stått till företagsledarens och hans anhörigas disposition under den tid av säsongen som den inte varit uthyrd.
Högsta förvaltningsdomstolen redogör för bestämmelserna och skriver att huvudregeln i 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (IL) är att förmåner som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt. En förmån ska tas upp till marknadsvärdet om inget annat sägs, enligt 62 kap. 2 § IL. Det är dispositionsrätten, och inte det faktiska nyttjandet, som är grunden för beräkningen (enligt RÅ 2002 ref 53). Vad gäller värderingen skriver Högsta förvaltningsdomstolen att en samlad bedömning måste göras av omständigheterna.
Beräkningen av förmånsvärdet grundar sig enligt Högsta förvaltningsdomstolen på en tänkt hyra för 18 veckor under tiden maj till september när båten inte varit uthyrd. En summering av veckor under hög- och lågsäsong med avdrag för långtidshyra och vad man betalat för förmånen resulterar i ett förmånsvärde på 176 000 kr. Högsta förvaltningsdomstolen håller därmed fast vid kammarrättens värdering och några skäl för en lägre värdering har inte kommit fram.
Kommentar
Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär att dispositionsrätten styr förmånsbeskattningen i fåmansföretag. Denna princip fastslogs beträffande fastigheter redan 2002, se ovan, men det har hittills inte varit fullt klarlagt om den gäller även för annan typ av egendom som ägs av ett fåmansföretag och som ägaren får disponera. Domen innebär också att förmånsvärdet ska beräknas utifrån marknadsvärdet, vilket ibland kan överstiga företagets faktiska kostnad med stora belopp. Hänsyn får dock tas till att egendomen får disponeras under en längre tidsperiod vilket ger ett lägre värde över tiden än om exempelvis veckohyra används. Givetvis kan kostnaden också vara lägre. Det bör också påpekas att skattetillägg påfördes i det aktuella målet trots att ett visst förmånsvärde hade redovisats. En felaktig redovisning kan därför bli mycket kostsam.
Fåmansföretag som överväger att förvärva till exempel fritidsbåtar och liknande bör räkna med att förmånsbeskattning kommer att ske om egendomen inte hyrs ut till annan, och bör därför ta med denna faktor i kalkylen. Givetvis är det viktigt att dokumentera de perioder egendomen hyrts ut eller på annat sätt inte kunnat disponeras av delägaren.
Avslutningsvis ska man komma ihåg att principerna inte gäller bilar eller arbetsredskap och liknande som får användas privat. Där gäller särskilda regler.
Läs domen från Högsta förvaltningsdomstolen (mål nr 2315–2318-10)
Författare:
- Veronica Nensén – Partner – Business Tax Services – 073-023 29 27
- Markus Thaler – Associate Partner – Business Tax Services – 070-392 17 09
