Grunden i det svenska skattesystemet för individer är en så kallad dual beskattning. Det innebär att skatten på arbetsinkomster är progressiv, dvs. skattesatsen ökar vid högre inkomster (från ca 30 till ca 53 procent), medan skatten på kapital är proportionell (30 procent). Oavsett inkomstens storlek är skattesatsen på kapital alltså densamma. Anledningen till att Sverige valt en sådan modell är att man vill hålla nere skattesatsen på kapital då man betraktar denna skattebas som mycket rörlig, till skillnad från skatten på arbete, där basen är mindre rörlig. Genom denna duala beskattningsmodell skapas dock ett spänningsförhållande mellan skattesatserna.
Reglerna för 3:12 och även andra regler för beskattning av kapital frångår principen om 30 procent skatt genom att underlaget till beskattning inte alltid uppgår till 100 procent. Vid utdelning inom gränsbeloppet – enligt 3:12-reglerna – beskattas 2/3 av utdelningsbeloppet. Detta leder i praktiken till en beskattning om 20 procent. Ett annat exempel är skatten vid försäljning av bostäder där 22/30 av kapitalvinsten beskattas, vilket innebär att skattesatsen blir 22 procent. Att man av olika anledningar valt att inte beskatta hela underlaget ökar därmed spänningsförhållandet ytterligare.
Anställda som betalar skatt på sin lön har inte möjlighet att välja och blir därmed en stabil skattebas, på samma sätt som många nationalekonomer brukar tala om fastigheter och därför förespråkar fastighetsskatt som en stabil intäktskälla för staten. Företagare och särskilt de som driver fåmansföretag har däremot stora möjligheter att påverka sin skatt, eftersom de kan välja mellan att ta ut lön eller utdelning från sitt bolag. Om inte 3:12-reglerna funnits hade denna grupp lätt kunnat kringgå den progressiva skatten.
3:12-reglerna skapades i den stora skattereformen 1990 och modifierades under hela 90-talet. Vid millennieskiftet ansåg många att regelverket utvecklats till ett krångligt system som inte heller upplevdes gynna företagande och entreprenörskap. 2006 genomförde dåvarande regering både regelförändringar och väsentligt bättre möjligheter till utdelning till lägre skatt. I samma veva avskaffades också arvs- och gåvoskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Samtidigt som arbetslinjen och nya incitament för företagare att anställa genom förmånliga löneunderlagsregler introducerades, avskaffades således många skatter som haft en tydlig fördelningspolitisk inriktning.
Våra nordiska grannländer Norge och Finland tillämpar också duala skattesystem och införde sina regler ungefär samtidigt som Sverige. Norge hade ett klyvningssystem för uppdelning mellan kapital och tjänsteinkomst som man lämnade vid samma tid som Sveriges mer generösa regler infördes, dvs. i mitten av 00-talet. Numera beskattar Norge utdelningar med en högre marginalskatt, oavsett vilket slags företag det rör sig om. Finlands klyvningsregler har varit relativt stabila sedan de infördes i början av 90-talet och omfattar alla onoterade bolag. Utdelning beskattas genom att man beräknar en schablonmässig kapitalavkastning som ger ett lågbeskattat gränsbelopp.
I sin rapport har Håkan Selin tagit fram statistik både avseende utdelningar och även sparade gränsbelopp. Sedan de förmånliga reglerna tillkom 2006 har sparade gränsbelopp ökat kraftigt. Faktiska utdelningar kan däremot tydligt spåras till dels att de kom igång efter 2006, dels att de ökade kraftigt 2016-2017 när det fanns förslag om att skatten på utdelningarna skulle höjas. Skatteintäkterna har statistiskt ökat mer i gruppen fåmansföretagare än övriga befolkningen och beroende på politiska värderingar problematiseras detta i debatten.
Rapporten presenterar tre förslag till förändring av nuvarande regler:
- slopa den progressiva skatten på inkomst av tjänst och höj kapitalskatten till 35 procent (då försvinner behovet av reglerna)
- strama åt befintliga regler, eller
- lämna nuvarande system och övergå till ”den finska modellen” som då skulle omfatta alla onoterade bolag
Det kan konstateras att 3:12-reglerna nu har funnits i 30 år, men att det egentligen bara är de senaste 15 åren som de kunnat betraktas ha varit särskilt gynnsamma och haft en större påverkan på statens skatteintäkter.
Som skatterådgivare är givetvis dessa regler något som bidrar till min och mina kollegors sysselsättning, det innebär dock inte att jag förespråkar krångliga regler utan tydligt syfte. På 90-talet och tidigt 2000-tal ägnade jag mycket tid kring frågor rörande arvsskatt och förmögenhetsskatt. Jag är genuint nöjd med att dessa regler slopades, för de var exempel på regler som inte bidrog särskilt mycket till statskassan eftersom de kunde planeras bort i stor utsträckning och krävde mycket kontroll. Regelverket för 3:12 är viktigt för företagandet, sysselsättningen och entreprenörskapet i Sverige. Att regelverket är förutsebart, stabilt och upplevs som rättssäkert är av avgörande betydelse för företagen, oss rådgivare och även för staten som vill kunna beräkna stabila intäkter.
Höstbudgeten innehöll inte några svar på var vi just nu står gällande kommande regelförändringar. I januariavtalet fanns en överenskommelse om att tillsätta en utredning om att förenkla 3:12-reglerna från 2022, men vi har ännu inte sett någon sådan utredning och olika uttalanden från Magdalena Andersson tyder på en önskan att höja skatten på kapital, där just 3:12-reglerna är en ”lågt hängande frukt”.
Vi följer fortsättningen och ser framtiden an med tillförsikt!
Författare:
Maria Sommert - Director – Private Client Services – 072-534 43 30
