Moms på kontorsutrustning i hemmet får inte dras av

Högsta förvaltningsdomstolen har i en nyligen meddelad dom prövat frågan om momsen får dras av vid inköp av skrivbord och skrivbordslampa som är tänkta att användas av anställda när de arbetar hemifrån.

Isamband med pandemin och därefter erbjöd ett bolag sina anställda möjligheten att köpa skrivbord och skrivbordslampa för användning vid hemarbete. Inköpet gjordes av den anställde själv men denne ersattes sedan för hela inköpsbeloppet av bolaget. Erbjudandet innebar att anställda för bolagets räkning fick beställa kontorsutrustning som var lämplig ur ergonomisk synvinkel, till ett maxbelopp om ca 4 000 kr, så att bolaget skulle kunna erbjuda en god arbetsmiljö för hemarbetande anställa. Erbjudandet riktade sig till anställda som hade sådana arbetsuppgifter som kunde utföras hemifrån och vars utförande inte var beroende av fysisk plats. Den aktuella utrustningen skulle lämnas tillbaka eller köpas ut till marknadsvärde om anställningen avslutades.

I samband med att erbjudandet togs fram ställde bolaget fråga till Skatterättsnämnden om inköpen medför rätt till avdrag för ingående moms. Skatterättsnämnden ansåg att så inte var fallet då inköpen inte hade förvärvats av bolaget utan av de anställda. Förhandsbeskedet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som förklarade att de anställdas inköp kunde ses som inköp i bolagets verksamhet – dock återstod frågan om avdrag för ingående moms ändå inte skulle medges mot bakgrund av det särskilda avdragsförbudet för inköp som kan hänföras till stadigvarande bostad. HFD återförvisade därför ärendet till Skatterättsnämnden för prövning av denna fråga.

Både Skatterättsnämnden och nu även HFD har konstaterat att avdragsförbudet hänförligt till stadigvarande bostad ska tillämpas i detta fall. HFD framhåller i sin motivering att arbetsplatserna i hemmet inte kommer att vara avskilda från bostaden i övrigt, och att skrivbord och skrivbordslampor är vanligt förekommande i bostäder och kan användas för privat bruk. Bolaget har därför inte avdragsrätt för den inköpta kontorsutrustningen.

Kommentar

Avdragsförbudet för stadigvarande bostad är en unik svensk bestämmelse som inte har någon motsvarighet i EU:s momsdirektiv. Sverige fick dock behålla bestämmelsen även efter EU-inträdet under förutsättning att bestämmelsens tillämpning inte utvidgades. Motiveringen till avdragsbegränsningen är att man inte ska få avdrag för inköp som är av privat natur.

Det ska noteras att avdragsbegränsningen för stadigvarande bostad infördes under en tid då arbetsförhållandena såg annorlunda ut än vad de gör idag. Idag erbjuder de flesta företag sina anställda möjlighet att arbeta hemifrån, och man är i många fall inte längre lika bunden till en fysisk plats som man var vid bestämmelsens införande. I takt med samhällsutvecklingen förväntas även fler företag erbjuda sina anställda möjlighet att arbeta hemifrån. Samtidigt behöver företagen säkerställa att de anställda har en god arbetsmiljö genom ergonomisk kontorsutrustning.

Konsekvensen av domen är dock att företag som låter sina anställda arbeta hemifrån drabbas av en högre momskostnad jämfört med företag som inte gör det. Det kan ifrågasättas om detta verkligen är förenligt med de grundläggande principerna om skatteneutralitet och att moms inte ska vara en kostnad för fullt momspliktiga företag. Vi hade hoppats att HFD hade gjort en mer ändamålsenlig tolkning utifrån hur verkligheten ser ut för många företag idag, där det inte är avgörande var kontorsutrustningen är fysiskt placerad utan vad den ska användas till. I stället får vi hålla tummarna för att lagstiftaren tar tag i denna problematik och genomför en ändring av bestämmelserna.

Författare:

• Pierre Jonsson – Director – Indirect Tax – 070-318 98 45
• Johanna Swedberg – Senior Manager – Indirect Tax – 070-970 96 80