Den 18 december 2024 publicerade International Accounting Standards Board (IASB) ändringar i IFRS 9 Finansiella instrument och IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Ändringarna syftar till att de finansiella rapporterna bättre ska återspegla energiköpsavtal avseende förnybar elektricitet där produktionskällan är naturberoende (eng. nature-dependent electricity contracts).
Produktionen av förnybar elektricitet kännetecknas ofta av ett starkt beroende av naturkrafter, med följd att produktionsvolymer varken kan kontrolleras eller garanteras. Energiköpsavtal avseende förnybar elektricitet innehåller därför ofta krav på att köpare tar emot den mängd elektricitet som produceras vid varje tillfälle, även om denna mängd inte motsvarar köparens behov (efterfrågan) vid denna tidpunkt. Eftersom möjligheterna att lagra elektriciteten ofta är begränsad, kan köparen därför vara tvungen att regelmässigt sälja överskottselektricitet på marknaden, vilket i sin tur innebär krav på redovisning av energiköpsavtalet som ett derivat till verkligt värde vid tillämpningen av nuvarande krav i IFRS 9, dvs före de publicerade ändringarna träder i kraft.
Ändringarna som nu publicerats innebär förändringar i kraven på "egen användning", säkringsredovisning och upplysningar. Ändringarna ska, förutsatt att de godkänns av EU, tillämpas för perioder som påbörjas den 1 januari 2026 med retroaktiv tillämpning. Inget krav på omräkning av jämförelseperioder föreligger.
Omfattning - vissa slags energiköpsavtal
I syfte att minimera risken för oavsiktliga redovisningsmässiga effekter och strukturerade transaktioner, har ändringarna begränsats till energiköpsavtal avseende förnybar elektricitet med följande egenskaper:
- Produktionen är beroende av naturresurser som inte kan kontrolleras (exempelvis vind-, sol- och vattenkraft) med följd att leverans inte kan garanteras vid angivna tidpunkter eller för angivna volymer.
- Avtalet exponerar köparen för i stort sett hela volymrisken genom så kallade "pay-as-produce"-villkor.
- Avtalet kan regleras netto eller brutto vilket innebär att såväl fysiska som virtuella energiköpsavtal kan omfattas.
Undantag för egen användning
Om ett avtal att köpa energi kan regleras netto med kontanter, uppfyller det definitionen av ett finansiellt instrument, vilket innebär att det ska redovisas enligt reglerna för derivat, till verkligt värde via resultatet. IFRS 9 gör dock undantag för avtal som innehas för egen användning (företagets förväntade behov av förvärv, försäljning eller användning).
Kortfattat innebär de publicerade ändringarna att undantaget för egen användning kan tillämpas för fysiska energiköpsavtal avseende förnybar elektricitet som uppfyller följande krav:
- Försäljningen av överskottselektricitet uppstår på grund av bristande överensstämmelse mellan den levererade elektriciteten och företagets efterfrågan vid denna tidpunkt. Avtalsvillkoren exponerar därmed företaget för risken för överskottselektricitet vid respektive leveranstidpunkt.
- Marknadens utformning och funktion leder till att företaget inte har någon praktisk möjlighet att undvika att sälja överskottselektricitet vid de tidpunkter som marknaden fastställer. I de fall marknaden erbjuder företaget alternativ till att sälja överskottselektricitet, t ex genom möjligheter att lagra överskottselektricitet, kan inte företaget tillämpa ändringarna avseende undantag för egen användning.
- Efter försäljningen förväntas företaget köpa elektricitet som motsvarar den volym som sålts inom rimlig tid efter att försäljningen av överskottselektricitet ägt rum (exempelvis en månad).
Vid bedömningen om undantaget för egen användning kan tillämpas införs även krav på att beakta:
- Avtalets syfte, utformning och struktur, inklusive de energivolymer som förväntas levereras under den återstående avtalsperioden. Om ett företag exempelvis ingår ett avtal som förväntas leverera mer elektricitet än vad företaget förväntas behöva (dvs om avtalet är överdimensionerat) är det inte förenligt med ett syfte om egen användning. Då de flesta energiköpsavtal är långfristiga och föremål för stora osäkerheter i uppskattningarna, är det inte nödvändigt att göra en detaljerad uppskattning för perioder som ligger långt fram i tiden. I stället måste ett företag ta hänsyn till rimlig och verifierbar information om förändringar i företagets inköps- eller användningskrav under en period som inte understiger 12 månader efter balansdagen.
- Orsaker till historiska och förväntade försäljningar av överskottselektricitet kort efter erhållen leverans under avtalet och om det är i enlighet med företagets förväntande inköps- eller användningskrav.
Vidare ska ett företag bedöma om det kommer vara en nettoinköpare av elektricitet under en rimlig tidshorisont. En nettoinköpare köper tillräckligt mycket elektricitet för att motverka eventuell försäljning av överskottselektricitet. Vid denna bedömning ska företaget beakta följande:
- den naturberoende produktionskällans säsongsvariationer och företagets verksamhetscykel för att avgöra vad som utgör en ‘rimlig tidshorisont’,
- framåtriktad information och
- huruvida företaget har varit en nettoinköpare över en rimlig tidshorisont (men inte längre än 12 månader).
Andra ändringar
Ändringarna omfattar även säkringsredovisning (IFRS 9) samt uppdaterade upplysningskrav för energiköpsavtal (IFRS 7).
I korthet kommer IFRS 9 tillåta säkringsredovisning när energiköpsavtal används som säkringsinstrument, vilket ger företag med energiköpsavtal som inte kan tillämpa undantagen för egen användning möjlighet att minska volatiliteten i resultaträkningen genom säkringsredovisning. Mer specifikt kommer ett företag kunna identifiera ett variabelt nominellt belopp av prognostiserade elektricitetstransaktioner som säkrad post. Ändringarna i IFRS 7 avser krav på upplysning om hur avtal för förnybar elektricitet påverkar belopp, tidpunkt och osäkerhet för ett företags framtida kassaflöden. För mer information, se vår internationella publikation.