OECD förtydligar Amount B – vad innebär detta i praktiken?

OECD förtydligar Pillar I - Amount B. Nya FAQ och prissättningsverktyg ger ökad klarhet – men visar också på praktisk komplexitet.

I februari 2024 publicerade OECD/G20 Inclusive Framework den slutliga rapporten om Pillar I - Amount B, ett förenklat och standardiserat regelverk för koncernintern prissättning gentemot vissa typer av distributörer.

Sedan dess har arbetet fortsatt, och den 17 februari 2026 publicerade OECD förtydliganden i form av Frequently Asked Questions (”FAQs”) samt ett uppdaterat prissättningsverktyg (”Pricing Automation Tool”). Förtydligandena syftar till att klargöra tekniska frågor och praktiska tillämpningssvårigheter som identifierats av både skattemyndigheter och näringslivet.

Nedan sammanfattas klargörandena samt vår analys av vad detta kan innebära i praktiken för multinationella koncerner.

Förtydliganden i OECD:s FAQ-dokument

Amount B-regelverket kan, något förenklat, appliceras på koncerners distributörer i grossistledet (inkl. agenter och kommissionärer) under förutsättning att (i) de inte bär väsentliga risker och inte äger unika eller värdefulla immateriella tillgångar samt (ii) uppfyller vissa kriterier avseende särskilt angivna finansiella tröskelvärden. Distribution av handelsvaror (”commodities”), digitala varor (”digital goods”) och tjänster omfattas inte. Amount B är införlivat i OECD:s riktlinjer för internprissättning och kan tillämpas för räkenskapsår som påbörjades 2025.

OECD:s FAQ‑dokument omfattar nio frågor och svar som rör tillämpningen av prissättningsmekaniken inom Amount B‑ramverket. Flera av dessa ger välkomna, om än något tekniska och detaljerade, klargöranden i frågor där osäkerhet tidigare funnits. Nedan sammanfattar vi några av klargörandena.

Begränsad relevans för ±0,5 %‑intervallet
OECD förtydligar att det tillåtna intervallet om ±0,5 % endast är relevant vid fastställandet av intervallet enligt avsnitt 5.1 (prissättningsmatrissteget). Intervallet ska alltså inte tillämpas efter att justeringar har gjorts enligt avsnitten om rörelsekostnadsjusteringar (5.2) eller datajusteringar (5.3).

I praktiken innebär detta att ±0,5 %‑intervallet fungerar som ett toleransspann i det initiala matrissteget (avsnitt 5.1), men att de efterföljande justeringarna får fullt genomslag på det slutliga utfallet.

Avgränsning av rörelsekapital – hantering av koncerninterna fordringar och skulder m.m.

OECD förtydligar att beräkningen av rörelsekapital och därmed nettorörelsetillgångar inom ramen för Amount B endast ska omfatta fordringar och skulder som hänför sig till kvalificerade transaktioner.

Det innebär att koncerninterna kundfordringar som uppstår vid försäljning till närstående bolag inte ska beaktas, eftersom sådan distribution inte utgör en kvalificerad transaktion. Däremot ska koncerninterna leverantörsskulder som uppstår vid inköp från närstående bolag för vidareförsäljning till oberoende kunder inkluderas, eftersom dessa hänför sig till kvalificerad distribution i grossistledet (”wholesale distribution”).

Förtydligandet understryker vikten av korrekt avgränsning av vilka balansposter som ska ingå i beräkningen av rörelsekapital och kan få direkt betydelse för flera andra beräkningar, exempelvis den s.k. faktorintensitetsklassificeringen.

OECD klargör också att leverantörsskulder ska beräknas på genomsnittsbasis för varje räkenskapsår, medan resultatposter såsom kostnad sålda varor ska tas upp till nominella årsbelopp. Detta kan få betydelse för distributörer med stora variationer i rörelsekapitalet mellan åren.

Start‑up‑situationer och databrister
I fall där historiska data saknas, exempelvis för nystartade distributörer, anger OECD att den information som finns tillgänglig ska användas, även om en treårsanalys inte är möjlig. Detta minskar risken för att Amount B inte kan tillämpas enbart på grund av databrister.

Nettoomsättning för kommissionärer och agenter
FAQ-dokumentet klargör även att den nettoomsättning som ska användas vid beräkning av vinstmarginal (”Return on Sales”) för kommissionärer och försäljningsagenter är den som redovisas hos huvudmannen. Detta är ett logiskt, men likväl viktigt, klargörande för koncerner med sådana distributionsmodeller.

Förtydliganden kring ”Industry Group 2”
OECD klargör att kategorin ”mixed products” endast ska användas i situationer där produkter från olika grupper säljs tillsammans och inte prissätts eller kan analyseras separat. Om produkterna kan särskiljas ska respektive branschkategori i stället tillämpas för respektive produkttyp.

Vidare förtydligas att formuleringen ”products and components not listed in group 1 or 3” avser en restkategori för produkter som inte faller inom de uttryckligen angivna kategorierna i Group 1 eller Group 3, och inte ska blandas ihop med ”mixed products”‑kategorin.

Uppdaterad version av ”Pricing Automation Tool”

OECD har även publicerat en uppdaterad version av ”Pricing Automation Tool”, som är avsett att användas vid tillämpning av Amount B från och med 2026. Den uppdaterade versionen inkluderar alla nödvändiga uppgifter för beräkningarna, inklusive information om staters kreditvärdighet (”sovereign credit ratings”), vilket är relevant för bedömningen av landrisk. Verktyget är tänkt att uppdateras löpande och utgör ett centralt hjälpmedel vid praktisk tillämpning av regelverket.

EY:s analys – praktiska konsekvenser av förtydligandena

Vår bedömning är att OECD:s förtydliganden bidrar till ökad tydlighet, men att de samtidigt tydligt visar att Amount B i praktiken kan vara mer komplext än vad man vid första anblick kan tro.

Att vissa beräkningar ska göras årsvis kan leda till större resultatvariationer mellan åren, vilket ställer ökade krav på löpande uppföljning, prognoser och intern styrning. Klargörandet kring ±0,5 %‑avvikelsen innebär att den faktiska marginalen i större utsträckning kommer att styras av de efterföljande justeringsmekanismerna, vilket kan påverka utfallet jämfört med vad många koncerner initialt förväntat sig.

Klargörandena kring start‑up‑situationer och kommissionärsmodeller är välkomna ur ett praktiskt perspektiv, men de innebär också att koncerner behöver säkerställa att rätt data identifieras, dokumenteras och används konsekvent – även i situationer där historiken är begränsad eller affärsmodellen avviker från traditionell grossistdistribution.

Det uppdaterade prissättningsverktyget ”Pricing Automation Tool” kan bidra till effektivisering och ökad enhetlighet, men förutsätter att den data som används i beräkningen har identifierats, avgränsats och tolkats korrekt. Resultaten behöver därför analyseras och förstås i sitt sammanhang, särskilt med hänsyn till de bedömningar som gjorts vid datainsamlingen.

Avslutande kommentarer

Prissättningen gentemot distributörer leder ofta till tvister och dubbelbeskattning. Sammanfattningsvis visar OECD:s förtydliganden att Amount B, trots ambitionen om förenkling, i praktiken kan innebära komplexa gränsdragningar och bedömningar, särskilt kopplat till datainsamling, justeringar och avgränsning av relevanta transaktioner. Rätt hanterat kan dock Amount B-regelverket erbjuda möjligheter för multinationella koncerner att uppnå en högre grad av säkerhet för prissättningen av vissa transaktioner. På så vis kan regelverket erbjuda ytterligare ett verktyg för koncerner som vill arbeta strategiskt och proaktivt för att förenkla och förbättra sin prissättningsmodell.

EY kan bistå koncerner i detta arbete, exempelvis genom kartläggning av vilka länder som implementerat regelverket och på vilket sätt, analys och kvalitetssäkring av data samt etablering av processer för konsekvent datainsamling och uppföljning över tid. Kontakta oss gärna för en inledande diskussion.

Författare

Amanda Modin, Senior Manager, International Tax and Transaction Services, Transfer Pricing, +46 70 642 92 93 
Olov Persson, Partner, International Tax and Transaction Services, Transfer Pricing, +46 70 318 94 48