Allmänt om riskkapitalfonder
En riskkapitalfond kan organiseras på olika sätt, men gemensamt är att den består dels av aktörer som i princip endast investerar kapital, dels av aktörer som både investerar i fonden och förvaltar den.
Den eller de som förvaltar en riskkapitalfond får i regel ersättning för förvaltningen i form av en förvaltningsavgift vilken beräknas som en procentuell andel av fondens kapital. Avgiften ska förutom löner och personalkostnader täcka andra kostnader för verksamheten, exempelvis kontor och andra nödvändiga resurser.
De som investerar medel i en fond förväntar sig att även de som förvaltar gör medinvesteringar i fonden. Villkoren för sådana medinvesteringar är ofta asymmetriska i det avseendet att om fondens avkastning överstiger en viss nivå så får den eller de aktörer som medverkar i förvaltningen av fonden en högre andel av vinsten än vad som motsvarar deras andel av investerat kapital. En sådan särskild vinstandel benämns i regel med det engelska uttrycket ”carried interest”.
Om beskattning av carried interest
Det har sedan en längre tid funnits oklarheter kring hur inkomster som härrör från carried interest ska beskattas. Fram till 2023 innebar Skatteverkets beslutsfattande att sådana inkomster skulle beskattas enligt 57 kap. IL, om rekvisiten för att tillämpa dessa regler var uppfyllda. Annars beskattades de i inkomstslaget tjänst. Till den del besluten överklagats har kammarrätterna i stor utsträckning fastställt Skatteverkets beslut.
Under 2023 införde verket ytterligare ett krav för att beskattning skulle ske enligt 57 kap. IL. Det var nu inte längre tillräckligt att rekvisiten för att tillämpa 57 kap. IL var uppfyllda. Härutöver krävde Skatteverket att carried interest också skulle betalas genom fondförvaltaren. Om carried interest betalades ut på något annat sätt fick medlen enligt Skatteverket karaktären av lön, låt vara att beskattning skedde först när medlen blev disponibla för de enskilda.
Högsta förvaltningsdomstolens dom
Högsta förvaltningsdomstolen har den 19 juni 2025 meddelat en dom i ett mål som avser ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden (mål nr 6238-24). Enligt ansökan skulle sökanden indirekt investera i en alternativ investeringsfond. I fonden fanns dels ett bolag som ansvarade för förvaltningen av fonden (”GP”), dels ett bolag som investerade i fonden och som hade rätt till carried interest (”ILP”). Sökanden avsåg att genom sitt helägda fåmansföretag investera i ett bolag som ägde samtliga aktier i såväl GP som ILP. Frågorna som ställdes gällde om betalning av den särskilda vinstandelen mellan berörda bolag i strukturen skulle medföra beskattning av sökanden i inkomstslaget tjänst.
Parterna i målet var eniga om att någon beskattning i inkomstslaget tjänst inte aktualiserades. Däremot var de oeniga om på vilken grund denna slutsats skulle dras. Sökanden ansåg att ingångna avtal skulle accepteras och att någon beskattning i inkomstslaget tjänst därför inte aktualiserades. Skatteverket ansåg för sin del att carried interest är en inkomst som vid beskattningen skulle anses tillfalla GP trots att det var ILP som enligt fondavtalet hade rätten till en sådan vinstandel. I och med att GP och ILP ingick i samma koncern medförde emellertid vinstdelningen enligt Skatteverket inga beskattningskonsekvenser för sökanden. Skatterättsnämnden beslutade i enlighet med Skatteverkets uppfattning.
Högsta förvaltningsdomstolen beskrev frågan i målet som att den avsåg om resultatfördelningen i fonden skulle frångås vid beskattningen. Om så var fallet uppkom även följdfrågan om en omfördelad resultatandel kunde medföra skatteeffekter för sökanden. Högsta förvaltningsdomstolen kom dock fram till att det saknades skäl att underkänna den avtalade vinstfördelningen i fonden, och därmed uppkom inte heller några skattekonsekvenser för sökanden.
I sin bedömning jämförde Högsta förvaltningsdomstolen fonden med ett svenskt kommanditbolag. I sådana situationer bestäms resultatfördelningen genom avtal mellan bolagsmännen. Den avtalade resultatfördelningen ska där följas vid beskattningen, men kan frångås om fördelningen innebär en obehörig inkomstöverföring eller framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen fanns affärsmässiga skäl till att ILP gjort investeringen i fonden och även tilldelats rätten till carried interest. Att det inte var GP som åtagit sig att investera i fonden, och därmed få rätt till carried interest, bedömdes varken innebära en obehörig inkomstöverföring eller att resultatfördelningen var betingad av skatteskäl. Med dessa utgångspunkter konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det var just ILP som hade rätt till carried interest och att den utgjorde avkastning på den investering som ILP gjort i fonden.
Vår kommentar
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande är välkommet ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Nu finns äntligen rättspraxis som förhoppningsvis kan minska osäkerheten kring hur enskilda inom riskkapitalbranschen ska beskattas.
Skatteverket har under de senaste åren drivit en linje att enskilda ska beskattas i inkomstslaget tjänst om inte carried interest betalas ut genom fondförvaltaren. Detta oavsett om bestämmelserna i 57 kap. IL varit tillämpliga eller inte. Genom Högsta förvaltningsdomstolens dom står det nu klart att denna linje inte har stöd i gällande rätt. Det är därmed tydligt att Skatteverket nu måste ompröva sin inställning i många pågående skatteprocesser.
Det är även klarlagt att det är fel att beskriva carried interest principiellt som en ersättning för arbete eller liknande. Snarare krävs en mer neutral och objektiv ansats i bedömningen, där utgångspunkten är att carried interest utgör just en vinstandel som avtalats mellan sinsemellan oberoende parter.
Författare
- Per Holstad, Partner Corporate Tax, 072 206 46 99
- Hanna Hjelm, Manager Corporate Tax, 070 811 36 17
- Christoffer Pettersson, Senior Consultant Corporate Tax, 072 178 74 47