EU-domstolen underkänner Skatteverkets omvärdering av koncerntjänster

EU-domstolen underkänner svenska Skatteverkets metod för beräkning av marknadsvärde för koncerninterna tjänster.

EU-domstolen har i ett nyligen avkunnat avgörande (C-808/23) ”Högkullen” klargjort hur artiklarna 72 och 80 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) ska tolkas när ett moderbolag tillhandahåller förvaltningstjänster till sina dotterbolag. Domen är efterlängtad och innebär delvis ett klargörande, men lämnar också vissa frågor olösta. 

Domen avsåg ett holdingbolag inom fastighetssektorn som tillhandahöll förvaltningstjänster till sina dotterbolag. Förvaltningstjänsterna innefattade företagsledning, finansiering, fastighetsförvaltning, IT och personaladministration. Tillhandahållandet skedde mot ersättning och var föremål för moms. Eftersom holdingbolagets kostnader vida översteg intäkterna från dessa tjänster, och då vissa av dotterbolagen saknade avdragsrätt för moms, ansåg Skatteverket emellertid att ersättningen för tjänsterna understeg marknadsvärdet. Beskattningsunderlaget för moms (priset) skulle därför omvärderas. Skatteverket ansåg att det rörde sig om ett sammansatt tillhandahållande, som saknade jämförbart marknadspris. Skatteverket omvärderade därför beskattningsunderlaget (priset) med utgångspunkt i holdingbolagets totala kostnader. I dessa kostnader ingick även kostnader som saknade direkt koppling till de tillhandahållna förvaltningstjänsterna, bl.a. inköp för en planerad börsnotering.

Högsta förvaltningsdomstolen begärde förhandsavgörande från EU-domstolen och ställde två frågor:

1. Ska en koncernintern tjänst alltid anses utgöra en unik tjänst där det saknas ett jämförbart marknadsvärde?
2. Hur ska marknadsvärdet bestämmas om kostnaden för att tillhandahålla tjänsten ska anses utgöra beskattningsunderlag?

I mars detta år kom Generaladvokaten med förslag på beslut. Generaladvokaten ansåg att de aktuella tjänsterna varken skulle anses utgöra en sammansatt tjänst eller en unik tjänst. Detta eftersom liknande tjänster även tillhandahålls av externa aktörer. Generaladvokaten ansåg därför att ett jämförbart marknadsvärde skulle kunna fastställas för var och en av de aktuella tjänsterna. Generaladvokaten ansåg dessutom att Skatteverkets metod för att fastställa marknadsvärdet, genom en inkludering av moderbolagets samtliga kostnader, stod i strid med direktivet.

EU-domstolen konstaterade att de olika tjänster holdingbolaget hade tillhandahållit sina dotterbolag inte utgjorde en unik sammansatt tjänst. EU-domstolen ansåg därför att de aktuella förvaltningstjänsterna inte var unika, eftersom samtliga tjänster fanns tillgängliga på marknaden och kunde förvärvas separat. Marknadsvärdet för de olika tjänsterna skulle därför bestämmas med stöd av ett jämförbart pris för respektive tjänst. 

Att betalning hade erlagts i ett gemensamt pris (en s.k. management fee) kunde inte heller medföra att det rörde sig om sådana tjänster som inte är tillgängliga på den öppna marknaden. I stället ska de olika deltjänsterna bedömas var för sig ut prissynpunkt. EU-domstolen svarar dock inte närmre på hur priset ska fördelas mellan dessa tjänster och vilken betydelse t.ex. holdingbolagets icke momsbärande kostnadsmassa, såsom löner har för bedömningen. Således föreligger fortsatt viss osäkerhet i hur marknadsvärdet ska fastställas.

Med hänvisning till svaret på första frågan konstaterade EU-domstolen att det inte var aktuellt att fastställa marknadsvärdet med utgångspunkt i holdingbolagets kostnader för att tillhandahålla tjänsterna och besvarade inte den andra frågan.

Kommentar

EU-domstolens avgörande klargör att marknadsvärde i första hand ska fastställas genom en jämförelse med priser på den öppna marknaden. Endast i andra hand är det möjligt att falla tillbaka på en analys baserat på leverantörens kostnader. Av domen tydliggörs även att utrymmet och skyldigheten för att göra jämförelser med priser på den öppna marknaden är betydligt större än vad Skatteverket och svenska domstolar hitintills har ansett. EU-domstolens förhandsavgörande är således ett klart och tydligt underkännande av Skatteverkets schabloniserade och rutinmässiga tillämpning av omvärderingsreglerna. 

Det återstår dock att se hur Högsta Förvaltningsdomstolen ställer sig till det klagande bolagets yrkande avseende beskattningens storlek eftersom det fortfarande inte är helt klarlagt hur priset (management fee) ska fördelas på de olika förvaltningstjänsterna eller hur de jämförbara priserna ska fastställas. Det är möjligt att målet återförvisas för ny bedömning. EU-domstolens avgörande medför dock klara möjligheter att få tidigare omvärderad prissättning underkänd och möjligen reducerad samt att ev. reducera nuvarande tillämpad prissättning på koncerninterna tillhandahållanden och leveranser. Samtidigt medför domen en ökad osäkerhet i hur marknadsvärdet i praktiken ska fastställas. Den framtida rättstillämpningen hos Skatteverket och i domstolar kommer därför bli mycket intressant att följa. 

Eftersom reglerna om omvärdering kan tillämpas i alla koncerner i vilka bolag bedriver momsfri verksamhet får avgörandet effekter inte bara för fastighetsbranschen, utan även för koncerner inom finans-, vård-, bygg-, utbildningsbranschen och ideell sektor för att nämna några. 

Om ni har avslutade eller pågående processer avseende hanteringen av moms på försäljning mellan koncernbolag eller tillämpar en modell som tar utgångspunkt i Skatteverkets vägledning på området, uppmanar vi er att ta kontakt med oss för att diskutera frågan vidare.

Författare

• Anna Berggren, Partner Indirect Tax, 072 178 74 74
• Martin Carlsson, Partner Indirect Tax, 070-318 97 79
• Linnea Jacobsen, Partner Indirect Tax, 076 847 26 24
• Johan Bengtsson, Director Indirect Tax, 072 194 84 19