Sedan 1 januari 2018 har Sverige regler om så kallade kvalificerade personaloptioner. Ett kvalificerat personaloptionsprogram är ett fördelaktigt instrument för tillväxtföretag att locka nyckelpersoner till bolaget. Detta uppnås genom att nyckelpersonerna i framtiden ges möjlighet att bli aktieägare i företaget genom att förvärva aktier till ett förmånligt pris. Betalningen sker först när optionen utnyttjas. Bolaget som ger ut personaloptionerna behöver inte betala sociala avgifter och individen blir beskattad i inkomstslaget kapital först när denne väljer att avyttra aktierna.
En personaloption är inte ett instrument utgivet enligt aktiebolagslagen utan en civilrättslig överenskommelse mellan en nyckelperson och bolaget där nyckelpersonen ges rätten att under vissa omständigheter köpa aktier i bolaget till ett (oftast) fast pris. För att optionerna ska kunna utgöra kvalificerade personaloptioner, och därmed undgå beskattning vid mottagandet av aktierna, måste optionerna användas för att förvärva aktier i företaget.
Syftet med reglerna om kvalificerade personaloptioner är att ge unga, små och innovativa företag goda förutsättningar att rekrytera och behålla nyckelpersoner i företaget. Målgruppen för regelverket är onoterade bolag. Detta skapar en praktisk problematik då onoterade bolag inte kan inneha egna aktier i bolaget. För att kunna ge ut aktier till en nyckelperson behöver bolaget därför nyemittera aktier. Beslut om nyemission av aktier kan enbart tas av bolagsstämman, eller styrelsen om detta har bemyndigats i förväg eller godkänts i efterhand av stämman. I praktiken innebär det att bolagsstämman inte är bunden att faktiskt emittera aktierna som en nyckelperson har rätt till enligt villkoren i personaloptionen. En nyckelperson skulle därför istället behöva ingå avtal med samtliga befintliga och framtida aktieägare om att rösta för nyemission av aktier vid en framtida bolagsstämma för att vara säker på att kunna utnyttja sin rätt. En komplicerad, kostsam och inte helt enkel administrativ process.
För att säkerställa leveransen av aktier till nyckelpersonerna, har en del bolag därför istället valt att låta teckningsoptioner, utgivna i enlighet med aktiebolagslagen, vara ”bärare” av personaloptionerna. Personaloptionerna ges då ut med så kallade underliggande teckningsoptioner. Därigenom kan bolaget, efter beslut av bolagsstämman ge ut teckningsoptioner istället för att behöva förlita sig på att bolagsstämman i framtiden beslutar att nyemittera aktier. I praktiken har denna metod varit enklare för bolagen att hantera men också betydligt säkrare för den enskilde.
Skatteverket har tidigare motsatt sig detta tillvägagångssätt och hävdat att det inte varit förenligt med lagtexten när en nyckelperson genom en personaloption förvärvat en teckningsoption, som i sin tur använts för att förvärva aktier i bolaget. Skatteverket har ansett att det är själva teckningsoptionen som förvärvas, och inte en andel i bolaget, varför teckningsoptionen som erhålls vederlagsfritt borde innebära förmånsbeskattning till marknadsvärdet för nyckelpersonen, samt att bolaget skulle betala sociala avgifter. Saken har sedan prövats av Högsta förvaltningsdomstolen i ett mål från 2020, som ni kan läsa mer om här.
Högsta förvaltningsdomstolen fastställde genom sin dom att den omständigheten att den anställde rent tekniskt först förvärvade teckningsoptioner som sedan användes för att teckna nya aktier i bolaget inte ska anses innebära någon annat än att personaloptionerna användes för att förvärva andelar i bolaget.
I november, 2022 meddelade även Skatterättsnämnden ett förhandsbesked i ett scenario nästintill identiskt till det som behandlades i målet ovan. I det fallet avsåg bolaget att överlåta teckningsoptioner till anställda som omedelbart skulle utnyttjas för förvärv av aktier. Dessa teckningsoptioner skulle inte ha rätt att användas på något annat sätt eller för något annat ändamål än att säkra leveransen av aktier inom ramen för ett kvalificerat personaloptionsprogram. Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens beslut och ansåg att bolaget som ger ut teckningsoptioner som bärare åt personaloptioner ska uttagsbeskattas, dvs. beskattas som om teckningsoptionerna avyttrats mot marknadsmässig ersättning
Frågan togs vidare till Högsta förvaltningsdomstolen som i somras fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked (HFD mål nr 7044-22). Domstolen ansåg att förfarandet inte medför att bolaget som ger ut teckningsoptionerna ska uttagsbeskattas. Domstolen menade att det skäl som motiverar att en anställds förvärv av aktier genom nyemission inte beskattas hos det emitterande bolaget är lika relevant när aktieförvärvet sker genom det beskrivna teckningsoptionsförfarandet. Att nyemissioner inte beskattas hos det emitterande bolaget beror på att ökningen av bolagets egna kapital uppstår genom tillskott från aktieägarna och inte genom vinster i bolagets verksamhet. Enligt domstolens uppfattning saknas därför skäl att behandla teckningsoptionerna, och den efterföljande aktieteckningen, på annat sätt än som om bolaget hade emitterat aktier direkt till de anställda.