Nytt avgörande från EU-domstolen om internprissättning och moms

EU-domstolen har i en nyligen avkunnad dom yttrat sig om när vissa typer av internprisjusteringar ska påverka momshanteringen.

Det portugisiska bolaget Stellantis ingick tidigare i General Motors-koncernen. Stellantis köpte fordon från olika koncernbolag (tillverkarna) och sålde dem vidare till återförsäljare, som i sin tur sålde fordonen vidare till slutkunder. Bolagen i General Motors-koncernen hade ingått avtal om internprissättning, enligt vilka det framgick att priser för fordon, delar och tillbehör kunde justeras i efterhand för att bolagen skulle uppnå vissa vinstmarginaler.

Stellantis marginal påverkades bland annat av löpande driftskostnader och kostnader för distributionen av fordon. Marginalen påverkades även av kostnader för reservdelar och reparationer avseende tillverkningsfel och andra fel som omfattades av så kallade produkt- och tillverkningsgarantier. Dessa kostnader fakturerades till Stellantis av återförsäljarna. Stellantis informerade de olika tillverkarna om kostnaderna, vilket ledde till justeringar av priset vid regelbundna intervaller. Justeringarna effektuerades genom att tillverkarna ställde ut kredit- eller debetfakturor till Stellantis.

Efter en granskning fann den portugisiska skattemyndigheten att Stellantis med anledning av ovanstående flöden skulle anses ha tillhandahållit reparationstjänster till tillverkarna mot betalning, samt att dessa tjänster skulle beskattas i Portugal. Stellantis överklagade detta beslut, eftersom de till skillnad från skattemyndigheten inte ansåg att internprissättningsjusteringen utgjorde ersättning för reparationstjänster. Den portugisiska domstolen begärde förhandsbesked från EU-domstolen.

Avgörandet – C-603/24 ”Stellantis”

EU-domstolen konstaterade för det första att det enda rättsförhållande som den kände till mellan parterna var det som följde av det avtal som ingåtts avseende försäljning och köp av fordon och avtalad vinstmarginal. Avtalet saknade klausuler som innebar att Stellantis var skyldigt att stå kostnaden för reparationer av de fordon som Stellantis förvärvade från tillverkarna.

Därefter hänvisade EU-domstolen till mål C-726/23 ”Arcomet” och angav att om ett sådant rättsförhållande ändå skulle föreligga så kunde justeringarna endast utgöra betalning för tjänster ur momssynpunkt om ersättningen inte var frivillig, slumpartad eller svår att kvantifiera.

EU-domstolen anförde vidare att kostnaderna för reparationer endast var en av de parametrar som beaktades vid beräkningen av justeringarna. Dessutom verkade det inte som att Stellantis Portugal var garanterat att få sina kostnader ersatta, utöver att aktuell vinstmarginal skulle uppnås. EU-domstolen ansåg därför att sambandet mellan eventuella reparationstjänster och justeringarna av internpriserna för dessa fordon på sin höjd var indirekt.

Mot bakgrund av detta fann EU-domstolen att justeringarna av internpriset för fordonen inte kunde anses utgöra betalning för några tillhandahållna tjänster, förutsatt att det inte förelåg ett rättsförhållande mellan bolagen som kännetecknades av ömsesidiga åtaganden. Ett sådant förhållande hade funnits om det förvärvande bolaget skulle tillhandahålla tjänster till det säljande bolaget och att sistnämnda bolag skulle betala ersättning för dessa tjänster i form av en sådan justering, vilket hade skapat ett direkt samband mellan tillhandahållandet av dessa tjänster och denna justering.

Kommentar

Av EU-domstolens förhandsavgörande framgår att internprisjusteringar, för att uppnå en viss vinstmarginal, inte per automatik kan anses utgöra betalningar för tillhandahållna tjänster med mindre än att det finns ett direkt samband mellan tjänsten och ersättningen (justeringen). För att det ska föreligga ett direkt samband mellan tjänsterna och ersättningen får inte ersättningen vara frivillig, utgå slumpartat eller vara svår att kvantifiera. Det är värt att påpeka att EU-domstolen i Arcomet-målet, (vilket rörde en liknande fråga), ansåg att det förelåg ett direkt samband, trots att det var teoretiskt möjligt att ersättning inte skulle utgå för endera partens tillhandahållande ett visst år, beroende av parternas vinstmarginal.

Generaladvokaten ansåg i sitt förslag till avgörande att EU-domstolen skulle bredda frågan och yttra sig mer generellt om internprisjusteringar och moms, men domstolen valde att inte utvidga frågan. Eftersom EU-domstolen begränsade sig till frågan om Stellantis tillhandahöll tjänster till tillverkarna mot ersättning, så är flera frågor utestående. Vi tänker närmast på effekten av ”negativ ersättning” för tillhandahållna tjänster, skattemyndigheters ensidiga och retroaktiva resultatjusteringar och om internprisjusteringarna i aktuellt mål ur momssynpunkt egentligen var prisjusteringar avseende de fordon som tillverkarna sålde till Stellantis.

Dessutom är det oklart för oss varför det inte var fråga om byteshandel i Arcomet-målet och om allt som EU-domstolen betecknade som tillhandahållanden av tjänster i samma mål verkligen kan anses utgöra tillhandahållanden av tjänster mot ersättning.

Av Arcomet- och Stellantis-målen framgår tydligt att de avtal som reglerar hanteringen av internprisjusteringar är avgörande för momshanteringen. Vi rekommenderar därför att alla berörda ser över sina avtal för att så långt möjligt undvika osäkerhet och för att avtalen så långt möjligt ska stämma överens med den av parterna önskade momshanteringen.

Kontakta oss gärna för att diskutera er momshantering av internprissättningsjusteringar och era avtal.