Därför tappar svenska företag fart i jakten på kompetens

När omvärlden förändras snabbt blir tempot i hur kompetens mobiliseras avgörande för konkurrenskraften.

Kortfattat:

• Kompetensbristen handlar inte om tillgång utan tempo, svenska företag använder inte kompetens tillräckligt snabbt.
• Mobilitetsprocesser är för komplexa och bromsar affären, trots hög tillit och goda strukturer.
• Företag som förenklar och standardiserar mobilitet får ett tydligt konkurrensförsprång.

I dagens globala ekonomi är det inte längre tillgången på talang som är den avgörande konkurrensfaktorn – utan hur snabbt den kan sättas i arbete. Tre av fyra små till medelstora företag i EU har svårt att hitta rätt kompetens och den nya strategin, Union of Skills, slår fast att kompetensbristen redan hämmar Europas konkurrenskraft. I en allt mer osäker omvärld, präglad av geopolitiska spänningar och snabba förändringar, blir förmågan att snabbt mobilisera rätt kompetens avgörande. 

Här uppstår en paradox i Sverige. Svenska företag har i grunden starka strukturer för styrning, hög tillit till regelverk och väl fungerande interna processer, vilket ger goda förutsättningarna för att hantera gränsöverskridande arbete, även kallad mobilitet. Samtidigt upplever många organisationer att processerna kring mobilitet blivit långsammare, mer komplex och svårare att använda i praktiken. Utmaningen är inte huvudsakligen bristen på kontroll, utan att kontrollen har blivit en broms. De företag som kan omsätta analys till handling utan att skapa friktion får ett tydligt försprång. 

Svenskt Näringsliv tar upp i en debattartikel att Stockholm, som står för en oproportionerligt stor del av Sveriges värdeskapande, hämmas av tillväxthinder kopplade till mobilitet och kompetensförsörjning. Det illustrerar ett bredare mönster: tillgång till kompetens finns, men tempot brister. 

Värdet av mobilitet är i sig inte ifrågasatt. Tvärtom visar EY:s senaste globala studie ”Mobility Reimagined” att 80 procent av medarbetarna uppger att internationella uppdrag ökar viljan att stanna hos sin arbetsgivare. Trots detta lyckas organisationer inte använda mobilitet i den hastighet som affären kräver.

Många organisationer hanterar fortfarande mobilitet som en serie enskilda undantag. Varje situation analyseras separat, ofta över flera funktioner och beslutsnivåer. Resultatet blir inte nödvändigtvis bättre beslut, men nästan alltid långsammare. 

Konsekvenserna stannar heller inte vid långsammare beslut. EY:s mobilitetstudie visar också att 95 procent anser att tillit till mobilitetsfunktionen inom organisationen är avgörande för att medarbetare ska ta internationella uppdrag. De som saknar förtroende är nästan fem gånger mindre benägna att ta nya uppdrag. När mobilitet upplevs som långsam, komplex eller oförutsägbar riskerar företag inte bara att tappa tempo, utan att hela verktyget tappar effekt.

Företag med identiska förutsättningar presterar olika, inte på grund av tillgång till kompetens, utan för förmåga att använda den i tid.

Här går en ny skiljelinje. De företag som lyckas förenkla processer, integrera system och ta bort operativa hinder kan använda sin tillit som en hävstång för tempo. De kan bemanna projekt snabbare, flytta kompetens effektivare och anpassa sig i takt med marknaden. Andra företag med lika starka strukturer fastnar i försiktighet och intern friktion. 

Regelverken kring beskattning, socialförsäkring, immigration och arbetsrätt är komplexa och kommer att förbli det. OECD:s senaste vägledning är ett steg i rätt riktning, men den tar inte bort behovet av bedömningar. Den osäkerheten kommer inte att försvinna och det är heller inte där konkurrensen avgörs.

Det avgörande är hur företag väljer att agera. Antingen fortsätter mobilitet att hanteras som ett riskmoment där målet är att minimera avvikelser i varje enskilt fall. Eller så behandlas den som ett affärskritiskt verktyg där målet är att möjliggöra rörelse – snabbt, kontrollerat och konsekvent.

För att svenska företag ska vinna det växande racet om kompetens måste de:

• standardisera återkommande beslut i stället för att utreda allt från grunden
• harverktyg på plats för en snabb riskbedömning för riktning i tidigt skede
• integrera system och data för att minska manuella steg
• tydliggöra mandat så att beslut kan fattas utan onödig eskalering
• arbeta aktivt med att identifiera och eliminera operativ friktion.

När konkurrensen om kompetens är strukturell och global räcker det inte med att ha kontroll. Svenska företag har redan den tillit och de system som krävs. Det som saknas är tempo – ett problem som inte kan skyllas på regelverk, teknikutveckling eller omvärld. Det är ett ansvar för företagsledningar och en konkurrensfråga de inte har råd att förlora.

Dagens Industri publicerade denna debattartikel först.