Skatteregler bromsar cirkulära investeringar i fastigheter

Dagens skatteregler gör det ofta mer lönsamt att riva än att återbruka, trots att fastighetsbranschen behöver ställa om.

Kortfattat:

• Dagens skatteregler bidrar ofta till att återbruk blir dyrare än rivning och nyproduktion, trots stora klimat- och affärsvinster.
• Fastighetsbranschen vill ställa om, men regelverken riskerar att styra investeringar bort från cirkulära lösningar.
• Mer återbruk minskar utsläppen, stärker beredskapen och förbättrar konkurrenskraften – låt inte skatterna bromsa utvecklingen.

Sverige behöver minska utsläppen, stärka beredskapen och samtidigt skapa förutsättningar för lönsamma investeringar i fastighetsbranschen. Ändå bidrar dagens skattesystem till att det ofta blir mer lönsamt och mindre administrativt krångligt att riva än att återbruka. När cirkulära lösningar väljs bort av ekonomiska skäl förlorar fastighetsbranschen affärskritiska möjligheter att ställa om och stärka sin långsiktiga konkurrenskraft. 

Bygg- och fastighetsbranschen står för drygt en femtedel av Sveriges utsläpp, och byggsektorn genererar omkring 13,6 miljoner ton avfall varje år enligt Naturvårdsverket. Potentialen i att använda det som redan är byggt är stor. Ett ökat återbruk kan också bidra till en mer robust materialförsörjning. Det minskar sårbarheten och stärker beredskapen i ett läge med osäkra leveranskedjor och en instabil omvärld. 

Trots det återbrukas endast omkring 6 200 ton byggmaterial i Sverige. Problemet är inte brist på ambition, utan att skattesystemet gör resurseffektiva alternativ mindre ekonomiskt attraktiva än rivning och nyproduktion.

Momsreglerna gör återbruk mindre lönsamt. Den som vill skänka bort överblivet bygg- och rivningsmaterial kan drabbas av uttagsbeskattning, vilket gör att material i stället riskerar att kasseras, så detta inte utlöser en beskattning. Försäljning av återbrukat material beskattas med 25 procents moms, och för verksamheter med begränsad avdragsrätt blir det en faktisk kostnad. Även transaktioner inom samma koncern kan göra återbruk svårare. Dagens EU-regler hindrar också flera önskvärda förändringar. Resultatet är att cirkulära investeringar motverkas. 

Skattesystemet motverkar återbruk

Även andra skatteregler gynnar rivning framför bevarande. Skattemässigt avdrag vid utrangering ges först vid total rivning, vilket betyder att avdraget går förlorat om delar av byggnaden bevaras. Samtidigt leder ombyggnationer ofta till högre taxeringsvärden och därmed högre löpande skatt. Hållbara investeringar riskerar alltså att bli dyrare än mindre hållbara alternativ. 

Konsekvenserna är tydliga. När skatteeffekterna rör stora belopp blir de styrande för vilka investeringar som görs. Återbruksinitiativ skjuts upp, projekt justeras och hållbara alternativ väljs bort. Det är särskilt allvarligt när utsläppen från material och nyproduktion får allt större betydelse. 

Skattesystemet ska inte styra bort från hållbara och affärsmässigt kloka beslut, men det är just det som dagens regler riskerar att göra. Det handlar inte om att införa nya subventioner, utan om att säkerställa att regelverket gör det möjligt att välja det som redan efterfrågas av både marknaden och samhället.  

Skatt är inte den enda faktor som styr investeringar i fastighetsbranschen. Teknik, finansiering, hyresnivåer och risk väger också tungt. Men skattereglerna i Sverige påverkar förutsättningarna. De gör i dag hållbara alternativ mer komplexa, dyrare och i vissa fall osäkra att tillämpa. När marginalerna är små kan det vara avgörande.  

Om fastighetsbranschen ska kunna investera mer lönsamt i cirkulära lösningar krävs minst tre förändringar av dagens regler: 

• Momsregler som gör återbruk mer lönsamt än att kassera och nyproducera. Ett förslag är att se över och utvidga reglerna om momsgrupper för att göra det enklare och mindre kostsamt att flytta material för återbruk mellan bolag inom samma koncern. 

• Regler för utrangering som gör det möjligt att få avdrag även om delar av byggnaden bevaras, inte bara när hela byggnader rivs. 

• En fastighetstaxering som inte höjer skatten på investeringar som förlänger livslängden på befintliga byggnader. 

EU-kommissionen bedömer att 85–95 procent av dagens byggnader kommer att stå kvar år 2050. Det gör ombyggnad och återbruk till en affärskritisk investeringsfråga. Fastighetsbranschen är i dag innovativ och initiativrik, men om fler cirkulära lösningar ska kunna genomföras i större skala krävs regler som gör dem affärsmässigt lönsamma.

Det här handlar ytterst om konkurrenskraft. Så länge regelverket gör rivning enklare eller billigare än återbruk riskerar kapital att styras fel. Det bromsar inte bara utsläppsminskningar, utan också investeringar som kan stärka beredskapen i en tid av osäkra leveranskedjor och geopolitisk oro. Resultatet blir att färre lönsamma och framtidssäkra affärsmodeller utvecklas i Sveriges fastighetsbransch. 

Debattartikeln publicerades först i Dagens Industri