Skapa broar: Så kan vi reformera skatteregler för framtiden

Öresundsbron har blivit en symbol för integration under sina 25 år, men skattereglerna hindrar en gränsöverskridande arbetsmarknad.

Kortfattat:

• Föråldrade skatteregler hindrar arbetskraftens rörlighet och hotar tillväxten. En modernisering av skattereglerna behövs för kompetensförsörjningen.
• Genom att skapa en flexibel arbetsmarknad kan vi stärka Öresundsregionens konkurrenskraft och innovationskraft.
• Hur säkerställer vi kompetensförsörjningen på en hybrid arbetsmarknad var även ämnet för ett av EY:s seminarium under Almedalsveckan 2025.

Öresundsregionen är en motor för tillväxt, med Nordens största universitetskluster och starka branscher som life science, tech och logistik. Varje dag pendlar tiotusentals personer över sundet och bidrar med viktig kompetens. Arbetskraftens rörlighet borde vara en tillgång – inte ett problem.

Men verkligheten ser annorlunda ut. Enligt en rapport från organisationen Ledarna, som omfattar över 23 000 chefer i Sverige, är bristen på kvalificerad arbetskraft det största hindret för företagens kompetensförsörjning. Samtidigt har hybridarbete förändrat spelreglerna på arbetsmarknaden. Digitaliseringen har suddat ut gränserna mellan länder och det blir allt vanligare att arbetskraften finns i ett annat land. Men skatteregler och synen på arbete är fortfarande byggda för en analog tid. Skatteavtal utgår från huvudregeln att arbete ska beskattas där det utförs fysiskt.

I Öresundsregionen har Öresundsavtalet skapat förutsättningar för en rörligare och mer integrerad arbetsmarknad. Avtalet reglerar vissa skattefrågor för arbetspendlare och ska göra det enklare att distansarbeta om man bor i Sverige och är anställd i Danmark eller tvärtom. Mycket fungerar bra, men fortfarande finns regler som orsakar svårigheter för både arbetsgivare och arbetstagare.

Det reviderade Öresundsavtalet som trädde i kraft i januari 2025 innebär att pendlare nu kan fördela sin arbetstid mellan Sverige och Danmark över en tolvmånadersperiod i stället för en tremånadersperiod. Det kan ge ökad flexibilitet över året, men pendlare måste fortfarande arbeta minst 50 procent av sin arbetstid i det land där arbetsgivaren hör hemma. Det är ett bakslag för de som hade hoppats på möjligheten att kunna arbeta hemifrån mer än 50 procent.

Pendlare måste också fortsatt föra en kalender över sina arbetsdagar, semesterdagar och sjukdagar. Dessutom kvarstår frågetecken kring hur avtalet i praktiken tillämpas av respektive lands myndighet, till exempel när pendlare gör tjänsteresor till andra länder inom EU. Sverige och Danmark tycks också tillämpa reglerna avseende socialförsäkring på olika sätt, vilket i slutändan kan påverka skattesituationen.

Enligt en analys av samarbetsorganisationen Greater Copenhagen är cirka fyra procent av Skånes befolkning icke-EU-medborgare. Inom denna grupp är arbetslösheten högre än bland arbetslösa som inte är tredjelandsmedborgare. Trots att Danmark skriker efter arbetskraft, har tredjelandsmedborgare på den svenska sidan av Öresundsregionen vanligtvis inte möjlighet att söka arbete i Danmark. I dag utgör de endast cirka en procent av pendlarna mellan Sverige och Danmark. Sverige och Danmark behöver behandla gränspendling för tredjelandsmedborgare som en arbetsmarknadsfråga – inte en immigrationsfråga – och öppna dörrarna för den arbetskraft som redan finns i regionen.

Öresundsregionen attraherar många talanger och specialister, men det finns byråkratiska regler i Sverige som försvårar. En så enkel sak som att skaffa ett svenskt bankkonto eller bank-ID är inte möjlig för alla. Regeringen har tagit steg i rätt riktning, till exempel genom att förlänga tidsperioden för expertskatt från fem till sju år.

Öresundsregionen är en gränsöverskridande arbetsmarknad – men samma typ av situation uppstår i hela Norden. Den kompetensbrist som svenska företag möter inom vissa branscher och regioner skulle till viss del kunna lösas genom en mer nordisk arbetsmarknad. När det gäller beskattning finns ett nordiskt skatteavtal som ska underlätta arbete över landsgränser. Men avtalet är inte anpassat till det hybrida arbetslivet. En svensk IT-specialist med uppdrag i Norge riskerar att fastna i två olika skattesystem om hen vill arbeta hemifrån en del av veckan – något som också innebär skyldigheter för arbetsgivaren i båda länderna. Det är ohållbart och ineffektivt. Det nordiska skatteavtalet bör förändras så att det speglar dagens arbetsformer. Här kan Sverige och Danmark visa vägen, med Öresundsavtalet som modell för ett mer flexibelt och samordnat regelverk i hela Norden. Eftersom OECD har börjat undersöka möjligheten att harmonisera skattereglerna för att reflektera hybrida arbetssätt, bör en genomgång av det nordiska avtalet ske snarast.