Lekland utgör bad-, sport- och idrottsanläggning

Kammarrätten ger vägledning om fastighetstaxering av aktivitetsanläggningar för barn och unga. 

Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 30 april 2026 (mål nr 7454 24) prövat hur byggnad som inrymmer lekland ska indelas vid fastighetstaxeringen. Domstolen slog fast att byggnaden ska klassificeras som skattefri specialbyggnad – bad-, sport- och idrottsanläggning.

Lekland består ofta av ett stort komplex av anläggningar där barn på ett lekfullt sätt erbjuds många olika fysiska aktiviteter såsom hopp, klättring, rutschkana, cykling, kast m.m. Det kan också finnas möjlighet att med hjälp av instruktör på ett lekfullt sätt pröva olika sporter.

Av fastighetstaxeringslagen framgår att byggnader som till övervägande del används för bad, sport, idrott och liknande, ska indelas som skattefria specialbyggnader, om allmänheten har tillträde till anläggningen.

Skatteverket hade här gjort gällande att verksamheten i huvudsak var inriktad på lek och nöje och att inslaget av sport och idrott var alltför begränsat. Kammarrätten gjorde dock en annan bedömning. Verksamheten bedömdes ha ett tydligt fokus på rörelse, motorik och fysisk aktivitet i syfte att skapa en meningsfull fritid för barn. Mot denna bakgrund fann kammarrätten att byggnaden med leklandet till övervägande del användes för sport, idrott eller liknande ändamål, och att den därför skulle indelas som specialbyggnad.

Avgörandet är i linje med HFD 2025 ref 61 som klargjorde att en trampolinpark utgör en sådan sport- och idrottsanläggning som omfattas av reglerna om specialbyggnader – trots att verksamheten hade tydliga inslag av lek och nöje (läs mer i vår tidigare artikel här).

Kommentar

Avgörandet är av stor vikt för fastighetsägare och aktörer inom upplevelse-, sport- och fritidssektorn och innebär en tydlig bekräftelse på att aktivitetsanläggningar med starkt inslag av fysisk aktivitet – även i lekfulla former – kan omfattas av reglerna om skattebefriade specialbyggnader, förutsatt att allmänheten har tillträde och att den fysiska aktiviteten dominerar verksamheten. Avgörandet stärker därmed rättsläget för moderna aktivitetsanläggningar som ett inslag i den samhällsnyttiga infrastrukturen.