EU-flaggor vajar framför Europaparlamentets byggnad. Bryssel, Belgien

IFRS 18: Klassificering av valutakursdifferenser i resultaträkningen

Relaterade ämnen

IFRS 18 inför nya krav på klassificering av valutakursvinster och förluster i resultaträkningen.


Kortfattat:
  • Huvudregeln är att valutakursdifferenser klassificeras i samma kategori som relaterade intäkter och kostnader
  • Om relaterade intäkter och kostnader klassificeras i flera kategorier, ska valutakursdifferensen klassificeras i en av dessa baserat på en bedömning
  • IFRS IC har uttalat att det föreligger ett principval för klassificering av valutakursdifferenser på koncerninterna poster

IFRS 18 Presentation och upplysningar i finansiella rapporter inför nya krav på utformning av finansiella rapporter. Ett område där tillämpningen av den nya standarden kräver nya bedömningar är redovisning av valutakursvinster och förluster (valutakursdifferenser) i resultaträkningen. Dessa bedömningar kan påverka delsummeringar i resultaträkningen såsom redovisat rörelseresultat.

Denna artikel behandlar klassificering av valutakursdifferenser i de nya resultaträkningskategorierna. Läs om presentationen av valutakursdifferenser i resultaträkningen här.

Klassificering av valutakursdifferenser

I syfte att öka jämförbarheten av resultaträkningar från olika företag inför IFRS 18 krav på klassificering av intäkter och kostnader i fem kategorier: rörelsen, investeringar, finansiering, inkomstskatter och avvecklad verksamhet. För en översikt av de generella kraven för klassificeringen av intäkter och kostnader i dessa kategorier se IFRS 18: krav på nya kategorier och delsummor i resultaträkningen. För klassificering av valutakursdifferenser gäller dock särskilda regler.

Huvudregeln

Den grundläggande principen i IFRS 18 är att valutakursdifferenser ska klassificeras i samma kategori som övriga intäkter och kostnader från den post som ger upphov till valutakursdifferensen. Till exempel:

  • Valutakursdifferenser på kundfordringar klassificeras i kategorin för rörelsen
  • Valutakursdifferenser på likvida medel klassificeras i kategorin för investeringar (förutom om företaget investerar i finansiella tillgångar som huvudsaklig affärsverksamhet)
  • Valutakursdifferenser på skulder som härrör från transaktioner som enbart involverar erhållandet av finansiering klassificeras i finansieringskategorin (förutom, i vissa fall, om företaget som huvudsaklig affärsverksamhet tillhandahåller finansiering till kunder)

Tilläggsregeln

I vissa fall klassificeras intäkter och kostnader från en transaktion som inte enbart involverar erhållandet av finansiering i fler än en av de fem resultaträkningskategorierna, exempelvis:

  • klassificeras räntekostnader för en lång leverantörsskuld avseende tjänster i finansieringskategorin medan kostnaderna för erhållna tjänster klassificeras i kategorin för rörelsen
  • klassificeras räntekostnader för en leasingskuld i finansieringskategorin, medan kostnaden för den leasade tillgången (avskrivningar) klassificeras i kategorin för rörelsen

För dessa fall anges att företag varken får, eller ska, fördela valutakursdifferenserna på de olika kategorierna. Hela valutakursdifferensen ska istället klassificeras i en kategori, baserat på en bedömning om vilket belopp som valutakursdifferensen avser. Med andra ord ska företag göra en bedömning om valutakursdifferensen är relaterad till räntekostnaden eller till kostnaden för erhållna tjänster/nyttjanderätten i ovan exempel. Bedömningen ska göras från fall till fall. Valutakursdifferenser som uppstår på skulder av liknande karaktär ska dock klassificeras i samma kategori.

Någon vägledning till hur ett företag lämpligen ska avgöra till vilken del av den underliggande transaktionen en valutakursdifferens är relaterad till finns inte. Även om många anser att valutakursdifferensen avser omräkningen av skulden, och därmed är relaterad till räntekostnaderna, öppnar IFRS 18 upp för andra bedömningar.

Lättnadsregeln

Om tillämpningen av huvudregeln, eller tilläggsregeln, skulle medföra onödiga kostnader eller insatser, får valutakursdifferenser klassificeras och presenteras i kategorin för rörelsen. Bakgrunden till denna lättnadsregel är att många ekonomisystem inte är konfigurerade att skilja på olika slags valutakursdifferenser. Lättnaden är endast tillämplig på den delmängd av valutakursdifferenser som inte kan klassificeras utan onödiga kostnader eller insatser.

Valutakursdifferenser på koncerninterna fordringar och skulder

Vid upprättande av koncernredovisning elimineras koncerninterna fordringar och skulder, intäkter och kostnader, förutom valutakursdifferenser på koncerninterna mellanhavanden. Eftersom det varken finns någon underliggande balanspost i koncernbalansräkningen, eller några till transaktionen relaterade intäkter och kostnader i koncernresultaträkningen, kan huvudregeln i IFRS 18 inte tillämpas direkt. IFRS 18 innehåller inte heller någon annan specifik vägledning för hur sådana valutakursdifferenser ska klassificeras.

Frågan om hur valutakursdifferenser på koncerninterna lånefordringar och skulder ska klassificeras har diskuterats av IFRS Interpretations Committee. I mars 2026 röstade en majoritet av kommittén för att publicera ett agendabeslut med innebörden att två olika synsätt båda utgör en rimlig tolkning av standarden.

Synsätt 1 – klassificering i kategori för rörelsen

Enligt det första synsättet ska valutakursdifferenserna på koncerninterna mellanhavanden alltid klassificeras i kategorin för rörelsen (eftersom det saknas uttrycklig vägledning som talar för en annan klassificering).

Synsätt 2 – klassificering baserad på underliggande post

Enligt det andra synsättet beror klassificeringen på vilken post som har gett upphov till valutakurseffekten, även om denna post har eliminerats vid upprättande av koncernredovisningen. Klassificeringen ska beakta om koncernen, inte de enskilda koncernföretagen, har en i standarden angiven huvudsaklig affärsverksamhet. Enligt detta synsätt klassificeras valutakursdifferenser som uppstår till följd av att ett koncernföretag har en lånefordran i utländsk valuta på ett annat koncernföretag i investeringskategorin, förutom om koncernen har som huvudsaklig affärsverksamhet att investera i sådana fordringar. På motsvarande sätt klassificeras valutakursdifferenser som uppstår på en låneskuld i utländsk valuta i finansieringskategorin, förutom om koncernen tillhandahåller finansiering till kunder som huvudsaklig affärsverksamhet. Lättnadsregeln gäller om tillämpningen av denna princip skulle medföra onödiga kostnader eller insatser.

Innebörd av agendabeslutet – som publicerades i april 2026 – är att företag vid övergång till IFRS 18 måste göra ett principval för klassificering av valutakursdifferenser på koncerninterna fordringar och skulder. Observera att frågeställningen avser valutakursdifferenser som ska redovisas i resultaträkningen. Valutakursdifferenser som uppstår på poster som utgör en del av ett företags nettoinvestering i utlandsverksamhet ska i koncernredovisningen redovisas i övrigt totalresultat.

Vill du veta mer?

Detta är en del av en serie fördjupande artiklar om IFRS 18. Övriga artiklar hittar du här.

Summering

IFRS 18 inför krav på att valutakursdifferenser klassificeras i samma kategori som relaterade intäkter och kostnader. Om dessa klassificeras i mer än en kategori ska valutakursdifferenser klassificeras i en kategori baserat på en bedömning. Vid onödiga kostnader eller insatser, får företag klassificera valutakursdifferenser i kategori för rörelsen.

IFRS IC har publicerat ett agendabeslut under våren 2026 som tydliggör att det finns två rimliga tillämpningar av IFRS 18 på valutakursdifferenser avseende koncerninterna fordringar och skulder. Detta innebär att företag måste göra ett principval och tillämpa detta konsekvent.

Om artikeln