IFRS 18 Presentation och upplysningar i finansiella rapporter inför nya krav på utformningen av de finansiella rapporterna. Ett område där tillämpningen av den nya standarden kräver nya bedömningar är redovisningen av valutakursvinster och valutakursförluster (valutakursdifferenser). Klassificering av valutakursdifferenser i de nya resultaträkningskategorierna behandlas i en separat artikel IFRS 18: Klassificering av valutakursdifferenser i resultaträkningen. Denna artikel handlar om presentationen av valutakursdifferenser i resultaträkningen.
Tre sätt att presentera valutakursdifferenser
Det finns i princip tre tänkbara sätt att presentera valutakursdifferenser inom respektive kategori i resultaträkningen:
- Separat, det vill säga som en egen radpost
- Tillsammans med andra intäkter och kostnader från samma underliggande transaktioner (exempelvis valutakursdifferenser på låneskulder tillsammans med räntekostnaderna för dessa lån)
- Tillsammans med poster för ”övriga intäkter” respektive ”övriga kostnader”
Vad säger IFRS 18?
IFRS 18 innehåller, precis som gällande standard, ett krav på att nettoredovisa valutakursvinster och valutakursförluster som härrör från en grupp likartade transaktioner. En sådan nettoredovisning kan endast ske av valutakursdifferenser som klassificerats i samma kategori.
Förutom detta krav finns det inga särskilda regler för hur valutakursdifferenser ska presenteras inom respektive kategori i resultaträkningen. Däremot ska de allmänna principer som beskrivs i IFRS 18: nya principer för presentation och upplysningar tillämpas.
Dessa principer innebär att resultaträkningen ska utformas så att den ger användarna en användbar strukturerad sammanfattning av företagets intäkter och kostnader. För vissa företag, exempelvis företag med en betydande exponering mot valutakursförändringar, kan separat presentation vara nödvändig för att resultaträkningen ska ge en användbar strukturerad sammanfattning av företagets intäkter och kostnader. En sådan presentation kan dessutom underlätta upprättandet av rapporteringen i elektroniskt format, eftersom ESEF-taxonomin har separata element för valutakursdifferenser i de olika kategorierna.
För andra företag kan bedömningen vara att separat presentation inte är nödvändig. Om så är fallet ska valutakursdifferenser inte presenteras separat. I dessa fall kan tillämpningen av de allmänna principerna för aggregering väcka en rad tillämpningsfrågor:
- Förhindrar det generella kvittningsförbudet att ett positivt valutakursnetto aggregeras med kostnadsposter?
- Får ett valutakursnetto avseende kundfordringar aggregeras med intäkter från avtal med kunder?
- Får ett valutakursnetto aggregeras med ”övriga intäkter” respektive ”övriga kostnader”?
Upplysningskrav
IFRS 18 kräver separat upplysning i not om valutakursvinster respektive valutakursförluster, om denna information är väsentlig. Detta kan jämföras med kravet i IAS 1 att redovisa väsentliga valutakursvinster och förluster var för sig.
IFRS 18 innehåller en lättnadsregel som innebär att företag får klassificera valutakursdifferenser i kategorin för rörelsen om tillämpning av huvudregeln skulle medföra onödiga kostnader eller insatser. Det kan också noteras att ESMA – den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten – har get uttryck för en förväntan att företag som tillämpar lättnadsregeln upplyser om detta och, om informationen är väsentlig, om karaktären på de valutakursdifferenser som har klassificerats i kategorin för rörelsen. Läs mer om ESMA:s uttalanden här.
Vill du veta mer?
Du hittar fler artiklar om IFRS 18 här.