Bakgrund (ESEF-året 2022)
ESEF-förordningen satte under 2022 sin prägel på kapitalmarknaden genom ikraftträdandet av obligatorisk märkning av de primära finansiella rapporterna för svenska företag som omfattas av kraven i 16e kapitlet i Lagen om värdepappersmarknaden. Eftersom de flesta av dessa företag har offentliggjort sin första ESEF-rapport har vi möjligheten att blicka tillbaka och analysera hur utfallet blev.
ESEF-studiens utformning och fokusområden
Med hjälp av de offentliggjorda ESEF-rapporterna har EY genomfört en studie i syfte att analysera och kartlägga de berörda företagens första ESEF-rapport. Studien har genomförts på ett urval av 273 svenska företag som sträcker sig över tio olika branscher. Datainsamlingen till studien har haft följande områden i fokus:
- Huruvida företagen i årsredovisningen för 2021 har uppnått kravet att märka all obligatorisk information enligt ESEF-förordningen (dvs de primära finansiella rapporterna) för räkenskapsår som inleds 1 januari 2021 eller senare.
- I vilken utsträckning företagsspecifika element, s.k. ”extensions”, har använts då företag inte kunnat identifiera lämpliga taggar ur den befintliga ESEF-taxonomin.
- Vilka typer av felaktigheter i form av ”errors”, ”warnings” och ”inconsistencies” som förekommit i rapporteringen.
De 273 företagen har i studien fördelats på följande tio branscher; Tjänster, Teknologi, Energi, Industri, Sjukvård & Hälsa, Fastigheter, Finans, Telekom, Råvaror och Dagligvaruhandel.
Resultat från ESEF-studien
Uppmärkning av all information och identifiering av lämpliga taggar
I fyra av de totalt tio branscherna i studien – Dagligvaruhandel, Råvaror, Sjukvård & Hälsa, och Energi – hade samtliga företag markerat upp all information som krävdes enligt ESEF-förordningen i sina respektive primära finansiella rapporter. I övriga sex branscher saknades någon form av uppmärkning för minst ett företag per bransch. Digniteten av den uteblivna taggningen varierar från enstaka noll-belopp till hela rader, men ett tydligt mönster är att många företag hade särskilt svårt för taggningen av rapporten över förändring i eget kapital, samt rapporten över kassaflöden. Den vanligaste fallgropen har varit taggning av summaraderna i rapporten över eget kapital och kassaflöde, där märkning i flertalet fall saknats helt och hållet. I rapporten över förändring över eget kapital består dessa summarader främst av ”Ingående/Utgående eget kapital” och ”Summa totalresultat”. Utebliven taggning i rapporten över kassaflöden återfinns främst på summaraderna ”Likvida medel vid periodens början/slut”, samt summan av avstämningsposter mellan kassaflödet och resultatet.
Vad gäller övriga räkningar, det vill säga rapport över totalresultat och finansiell ställning, var det bara i enstaka fall som uppmärkning saknades, och då främst vid märkning av rader med mer ovanlig karaktär, så som ”resultat per aktie före och efter utspädning, inklusive avvecklad verksamhet”.
Företagsspecifika element (”extensions”)
För företagen som ingår i studien skapades det företagsspecifika element, s.k. extensions, i genomsnitt 6,9 gånger per ESEF-rapport, där det vanligaste förekommande antalet extensions var 5 stycken per företag. Det var endast 21 av 273 företagen som inte hade använt någon extension alls. Detta indikerar att de flesta företagen vid minst ett tillfälle inte kunde identifiera en lämplig tagg i taxonomin som överensstämde med den specifika raden i räkningen. I vissa fall kan detta bero på att de finansiella rapporterna har en osedvanligt hög individuell prägel, vilket innebär avvikelser från ESEF-förordningens taxonomi, men det kan också bero på att det i ESEF-taxonomin ibland saknar lämpliga taggar för vanligt förekommande rubriceringar, så som ”Returrättstillgångar”.
Vi kunde också se att antalet extensions varierade mellan branscherna, där Telekom-branschen hade flest antal extensions per företag (i genomsnitt 10,9 stycken per rapport), medan Teknologi hade lägst antal (i genomsnitt 3,7 stycken per rapport).