I sammanhanget är det också värt att notera att 13 procent av de svenska respondenterna (jämfört med 10 % globalt) är villiga att vilseleda externa parter såsom myndigheter och revisorer, medan 10 procent av de svenska respondenterna (8 % globalt) är beredda att ta eller ge mutor. Det torde alltså finnas oegentligheter att uppmärksamma och rapportera. De bedrägerier, mutskandaler och ifrågasatta upphandlingar som media med jämna mellanrum rapporterar om visar också att så är fallet, och att ingen bransch eller sektor är fri från problem. Det trots den självbild som kanske dominerar svenskt affärsliv, att korruption inte händer här.
En annan studie visar att 43 procent av alla oegentligheter begångna i arbetslivet upptäcks genom tips[1]. Det är därför helt avgörande att det finns processer för att ta hand som och utvärdera uppgifter från visselblåsare. Alternativet är att ett betydande antal oegentligheter och problem förblir oupptäckta och inte hanteras. Oegentligheter och problem såsom bedrägerier och förskingring, ohållbara affärsupplägg, anlitande av oseriösa leverantörer och underentreprenörer, och utveckling av farliga produkter. Förutom de direkta ekonomiska konsekvenserna av ovanstående innebär det också indirekta kostnader i förlorade möjligheter att göra verkligt lönsamma och hållbara affärer. Det innebär också att förtroendet för företaget eller organisationen över tid undermineras med resulterande förlorade investeringar, tappade kunder och förlorad förmåga att locka och bibehålla kompetenta medarbetare. Inte minst riskeras också sanktioner från myndighetshåll.
EY Global Integrity Report (pdf) ger fler insikter i hur synen på integritet och affärsetik ser ut i världen. Den ger också förslag på vad företag och organisationer behöver tänka på och göra för att både hantera Covid-19 och för att komma ut på andra sidan av krisen starkare än tidigare.
[1] ACFE Report to the nations, 2020 global study on occupational fraud and abuse.