Den 22 mars 2024 publicerade Skatteverket ett nytt ställningstagande avseende moms på finansiell leasing. I ställningstagandet konstaterar Skatteverket att ett avtal om finansiell leasing i vissa situationer ska ses som leverans av vara istället för leverans av en (leasing)tjänst. Detta är enligt Skatteverket fallet när det framstår som uppenbart att avtalet faktiskt innebär att det är fråga om en leverans av vara och inte sådan uthyrning av leasingobjekt som karaktäriserar en sedvanlig leasingtjänst.
I ställningstagandet, vilket enligt Skatteverket inte ska avse en förändring i sak, utan endast är en omarbetning av ett tidigare ställningstagande med anledning av den nya mervärdesskattelagen förtydligar Skatteverket sin syn på följande två frågor:
- När innebär ett avtal om finansiell leasing att det är fråga om leverans av vara?
- Hur ska beskattningsunderlaget fastställas när det är fråga om sådan finansiell leasing som utgör leverans av vara?
Vad avser den första frågan uttalar Skatteverket att ett avtal om finansiell leasing utgör leverans av vara när det framstår som uppenbart att avtalet faktiskt innebär att det är fråga om en leverans av vara och inte sådan uthyrning som är en tjänst. Så är fallet i när någon av följande två situationer är uppfyllda:
Det framgår av avtalet att äganderätten till varan övergår till köparen vid utgången av avtalstiden genom att köparen är tvungen att antingen köpa varan eller anvisa annan köpare.
Det finns en köpoption och det är redan vid undertecknandet av avtalet klarlagt att utköpspriset vid hyrestidens slut är så pass lågt i förhållande till varans beräknade marknadsvärde vid samma tidpunkt att det framstår som uppenbart för köparen att det enda ekonomiskt rationella alternativet är att överta varan.
Vidare säger Skatteverket att det ska ske en självständig bedömning från ett momsperspektiv, dvs. det kan röra sig om en leverans av en vara från ett momsperspektiv oaktat hur transaktionen hanteras enligt civilrättsliga redovisningsregler och inkomstskatteregler.
Vad gäller den andra frågan, dvs. den om beskattningsunderlag förtydligar Skatteverket att när finansiell leasing är att se som försäljning av vara ska den ränta som kunden erlägger anses utgöra ersättning för leveransen av leasingobjektet som sådant. Moms ska därför redovisas på räntan och detta ska ske i samband med den beskattningsgrundande händelsen, dvs. vanligen senast i samband med att varan (leasingobjektet) levereras till kunden.
Enligt vår bedömning har Skatteverket i det uppdaterade ställningstagandet delvis ändrat vad som tidigare sagts på detta område. Det nya ställningstagandet skapar därmed en ökad risk för osäkerhet vad gäller finansiella leasingavtal och hur dessa ska hanteras från ett momsperspektiv. För det fall att en transaktion klassificeras som försäljning av en vara istället för en tjänst får detta stor betydelse vad gäller redovisningstidpunkten för utgående skatt. Det påverkar dock vid t.ex. leasing av bilar även mottagarens rätt till avdrag för ingående moms. Dessutom kommer en omklassificering som endast sker från ett momsperspektiv att vara problematiskt både vid framräkning av de avgifter som tas ut av kunden, som från ett system-, inkomstskatt- och civilrättsperspektiv. Detta eftersom tillgången kommer att klassificeras på olika sätt enligt olika regelverk.
Med anledning av ställningstagandet rekommenderar vi samtliga aktörer inom denna sektor att se över sina leasingavtal för att säkerställa en korrekt och förutsebar hantering avseende momsen.
Länk till ställningstagandet hittar du här.
Vid frågor vänligen kontakta
- Anna Berggren, Partner, Indirect Tax: 08-520 593 74
- Lennie Göransson, Associate Partner, Indirect Tax: 08-520 580 63
