Hej kompisar, Ellen här igen!
Nu när vi har tagit oss några veckor in på det nya året och aktiviteten här på M&A och resten av Stockholmskontoret har kommit igång ordentligt igen efter jul- och nyårshelgerna, tänkte jag prata om något som känns lite som en vattendelare. Nämligen det här med om man är en sån som notoriskt skyr hela grejen med att sätta nyårslöften, eller om man likt mig upplever att det mesta i livet känns lite mer under kontroll när saker och ting finns nedskrivet på en lista, och redan har nyårslöfteslistan färdig för review medan man ligger där i soffan med nyårsdagspizzan i högsta hugg. (Eller är det kanske bara jag ändå?). Vilket läger hör du till?
Jag har verkligen full förståelse för dig som hellre tar livet lite mer på studs och skippar att sätta formella nyårslöften. Jag har en del bekanta som väljer att avstå från att sätta den typen av konkreta mål då det nästan är något som tar energi istället för att ge energi, exempelvis genom att det upplevs som ännu ett krav på något man ska prestera. Vilket ju verkligen gör det rimligt att skippa nyårslöfteshetsen! Men själv har jag sedan ganska många år tillbaka utformat en väletablerad tradition av att speca upp en rätt rejäl lista med saker jag vill åstadkomma under mitt kommande år. Varför är det så viktigt för mig, kan man ju undra då. Det handlar nog i grund och botten om:
1) Någon slags obotlig nyfikenhet
Jag menar, det finns så oerhört mycket jag vill hinna lära mig och testa på och som med mycket här i livet handlar det ofta om att hitta tiden för att hinna med allt. Därför har en nyårslöfteslista alltid fungerat som ett sätt för mig att prioritera eller se över områden i vardagen där jag känner att jag behöver nya utmaningar.
2) Utnyttjande av insikten jag fått genom åren om hur jag är programmerad när det kommer till det här med att känna sig motiverad
Jag vet inte hur jag ska förklara det på ett bättre sätt än genom att säga att den som kom på det här med “gamification” nog hade mig som någon typ av mall. När till och med jag, som i grunden alltid har varit starkt skeptisk mot löpning, sticker ut en mörk januarikväll i minus 7 grader, för att ”vinna” någon virtuell medalj, ja då vet man verkligen att apputvecklarna på RunApp/Nike Run Club har lyckats ordentligt. Men finns det liksom något bättre än att få stryka/checka/bocka av ett mål eller to-do som man har satt upp på sin lista? Knappast alltså! Med åren har jag insett att jag kan ”hacka” min hjärna som verkar älska konkret mätbarhet i min utveckling för att känna mig som mest motiverad.
Så vilken typ av mål jag har satt upp för 2022 och inom vilka områden? Som den analytiker jag ändå är tänkte jag analysera datan från min nyårslöfteslista lite närmare.
- Ökning i totalt antal punkter/löften (n=19, motsvarade en year-on-year growth om 36 % från 2020)
Vi vet nog alla att kvantitet inte alltid går före kvalitet och jag håller med er som tycker att magnituden av min lista kanske är lite överdriven… men återigen kommer vi tillbaka till det jag nämnde ovan. Det finns som sagt alldeles för mycket roligt där ute som jag vill hinna testa på!
- Relativt jämn fördelning mellan löftenas fokusområden (Träning 42 %), (Professionellt 32 %), (Fritid 26 %)
Med detta kan jag se att det har skett en förändring sedan föregående år. Träning har seglat upp som mitt största fokusområde framför Professionellt. För mig är det ganska naturligt då jag i början av 2021 ännu inte hade hittat min ”plats” i min karriär, vilket betydde att många av mina mål sattes kring det. Efter att ha börjat på EY i augusti var det istället träningen som prioriterades bort när jobbet kändes mer stimulerande. Ni kanske minns mitt första inlägg (Första månaden på EY) där jag naivt nog fortfarande hoppades att jag skulle bli en sån där 5-på-morgonen-tränare. Det gick ju så där… Men nya tag nu 2022 tänker jag!
- Enormt spann i fråga om investeringsbehov i möda för att nå mål, från;
(MIN = ”lära mig att sticka en halsduk”, MAX = ”kvala in till SM i klassiskt styrkelyft”)
Som du kan se så varierar ambitionsnivån på mina löften ganska mycket, från det ganska hurtiga målet för min styrketräning till målet att lära mig sticka, vilket bottnar i något slags löfte till mig själv att bli bättre på att koppla av och hitta fler lugna stunder i vardagen.
Här fick du alltså en inblick i hur jag fungerar/ser på processen med att sätta mål för mig själv. Men ännu viktigare är ju vad som fungerar för dig. Oavsett om du gillar att sätta formella mål för dig själv eller inte, så tror jag att charmen med att påbörja ett nytt år är att det erbjuder ett ganska naturligt tillfälle att reflektera över vilka saker man vill prioritera eller om det finns områden i vardagen där man skulle vilja utmanas mer!
P.S. Kom i skrivande stund över en hel del studier som menar att man är mindre sannolik att nå sina mål om man säger dem högt till andra. Om du därför inte får se bildbevis på min halsduk i kommande inlägg så är det alltså inte mitt fel, då tänker jag att jag bara är en siffra i statistiken…
