Neurodiversitet i skolan och på arbetsplatsen

Att bygga skola, arbetsliv och samhälle på en premiss där olikheter är normen kan skapa värde för individer, företag och samhället i stort.

I dag står frågor som rör mångfald och integrering högt upp på många företags agenda. Forskning har visat på styrkan i organisationer där medarbetare har olika bakgrunder, erfarenheter och perspektiv. En grupp som ofta hamnar utanför diskussioner om mångfald och integrering är personer med neurodivergenta diagnoser. För att öka kunskapen om neurodiversitet har EY i samarbete med Prinsparets Stiftelse tagit fram rapporten Värdet av att få vara sig själv. Syftet med rapporten är att belysa vilka möjligheter som skapas om alla människor får förutsättningar att verka utifrån sina unika perspektiv. Om våra olikheter ses normen, vilka värden skapar det för enskilda individer, företag och samhället i stort?

Vad är neurodiversitet?

I fokus för rapporten står neurodiversitet. Det är ett begrepp som omfattar neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) som ADHD, ADD, autismspektrumtillstånd, Tourettes syndrom och språkstörning. Neurodiversitet omfattar även diagnoser som dyslexi och dyskalkyli. Enligt statistik från SCB har 2–3 procent av alla vuxna i Sverige (16–64 år) en NPF-diagnos. Vidare uppskattas att 5–8 procent av Sveriges befolkning har dyslexi.

Personer med neurodivergenta diagnoser har ofta olika styrkor som värderas högt i arbetslivet. Några exempel är problemlösning, logiskt tänkande, kreativitet, stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga i rätt miljö. Trots det upplever denna grupp att de inte får den hjälp eller förståelse som de skulle behöva för att kunna prestera bra – varken i skolan eller arbetslivet.

Vinster med en bättre inkludering för individer och samhället i stort

En konsekvens av detta är att färre personer i denna grupp avslutar gymnasial utbildning. Cirka 20 procent av personer med NPF-diagnos har påbörjat, men inte avslutat en gymnasial utbildning. Motsvarande siffra för befolkningen i övrigt är cirka 5 procent. Dessutom riskerar fler att få ekonomiska problem, sämre hälsa och att hamna i utanförskap. I rapporten framkommer även att arbetslösheten är hög bland neurodivergenta personer. Endast 48 procent är i arbete jämfört med 73 procent av Sveriges befolkning i övrigt.

En bättre inkludering av neurodivergenta på arbetsmarknaden kan skapa stora inkomster för statskassan. Inkomsterna utgörs av skatteintäkter och minskade utgifter för bidrag. Om sysselsättningsgraden för neurodivergenta låg på samma nivå som för befolkningen i övrigt, skulle den samhällsekonomiska vinsten uppgå till cirka 67 miljarder kronor per år. Utöver den ekonomiska vinningen finns även indirekta vinster, inte minst i form av ökat psykiskt välmående för personer med diagnos.

Vilka utmaningar möter neurodivergenta individer i skola och arbetsliv?

För att kunna beskriva vilka utmaningar som neurodivergenta möter i skola och arbetsliv har EY intervjuat personer med NPF-diagnos och dyslexi. Vi har även intervjuat personer som har en stöttande kringfunktion inom skola och arbetsliv. Några utmaningar som framkom under intervjuerna och som redovisas i rapporten är:

• Sen eller obefintlig diagnos begränsar möjligheten till anpassad undervisning i skolan. Att vissa elever inte får diagnos i rätt tid och tillgång till rätt stöd under de tidiga skolåren innebär att förutsättningarna inte är jämlika från start.
• Stödet i skolan baseras på diagnoser i stället för på individuella behov. Men neurodivergenta personer är inte en homogen grupp. Även bland personer med samma diagnos finns stora skillnader.
• Få vågar tala öppet om sin diagnos under rekryteringsprocesser. Orsaken är enligt respondenterna att de vill undvika att påverka rekryterarnas uppfattning.
• 88 procent av respondenterna i rapporten har inte berättat om sin diagnos för sina arbetsgivare. Konsekvensen är att de inte får det stöd på arbetsplatsen som behövs. Varje arbetsgivare är skyldig att erbjuda anpassningar till medarbetare med funktionsvariation, men skyldigheten gäller bara om arbetsgivaren är medveten om deras behov.

Från exkludering till inkludering – kunskap är nyckeln

Ett viktigt steg för att göra skola och arbetsmarknad mer inkluderande är att öka kunskapen om neurodiversitet och vilka personer som omfattas. Tidiga diagnoser och individanpassat stöd kan hjälpa elever i skolan att tillgodogöra sig undervisningen på bästa sätt. Den traditionella rekryteringsprocessen kan anpassas, så att processen bättre inkluderar jobbsökare med olika former av neurodiversitet. Sist men inte minst behövs ett klimat där det pratas mer öppet om olika diagnoser. Det är en förutsättning för att neurodivergenta ska våga berätta om sina behov. Att bygga skola, arbetsliv och samhälle på en premiss där olikheter är normen kan skapa värde för individer, företag och samhället i stort.