Ovillkorad rättighet att senarelägga reglering
Inom ramen för IFRS återfinns bestämmelserna om gränsdragning mellan kort- och långfristig skuld i några punkter i IAS 1. Enligt nuvarande lydelse i IAS 1 punkt 69(d) ska exempelvis en skuld som inte är en del av rörelsekapitalet, eller innehas primärt för handelsändamål, klassificeras som långfristig endast om företaget på balansdagen har en ”ovillkorad rättighet” att senarelägga dess reglering i minst tolv månader.
Eftersom i stort sett alla lån är förenade med olika former av villkor är skrivningen problematisk, särskilt vid förekomst av kovenanter. I praktiken har det dock utvecklats en syn att ett företag har en ”ovillkorad rättighet” om det på balansdagen uppfyller eventuella kovenanter. Det saknas dock en samsyn om vad som gäller om kovenanter testas efter, men inom tolv månader från balansdagen. Denna situation föreligger till exempel om lånevillkoren föreskriver flera mätpunkter under året, om avstämningsdatumet skiljer sig från räkenskapsårets sista dag och ofta vid delårsbokslut. Även lånevillkor som är formulerade i termer av ett resultat, eller ett kassaflöde, för en period som sträcker sig förbi balansdagen har väckt frågor om påverkan på skuldens klassificering.
Ändringar januari 2020
I januari 2020 publicerade IASB ändringar i IAS 1 i avsikt att förtydliga klassificeringen av skulder som kort- eller långfristiga. En viktig ändring var att ordet ”ovillkorad” ströks från punkt 69(d). Samtidigt infördes en ny punkt 72A för att tydliggöra att, om rätten att senarelägga en skulds reglering i minst tolv månader är villkorad av att företaget under dessa tolv månader uppfyller vissa villkor, så ska skulden endast klassificeras som långfristig om företaget uppfyller dessa villkor på balansdagen. Observera att ledningens förväntningar om dessa kovenanter kommer att vara uppfyllda vid den tidpunkt som de testas, inom tolvmånadersperioden, inte påverkar klassificeringen, utan endast om villkoren är uppfyllda på balansdagen, oavsett om detta är ett krav.
IFRS IC december 2020
I december 2020 diskuterade IFRS Interpretations Committé (IFRS IC eller kommittén) tillämpningen av den ändrade ordalydelsen i några scenarier där ett företags rätt att senarelägga en skulds reglering i minst tolv månader är villkorad av kovenanter under denna period. I det utkast till agenda beslut som publicerades efter möte konstaterade kommittén att skulden skulle presenteras som kortfristig i samtliga fall. Många remissvar på utkastet var kritiska. Tillämpningen av den omarbetade lydelsen i IAS 1 ansågs inte leda till finansiella rapporter som speglar den finansiella ställningen.
Förslag november 2021
Då remissvaren till det tentativa agenda beslutet ansågs innehålla information som IASB inte beaktat vid omarbetningen av ordalydelsen i IAS 1, kom frågan upp på styrelsen agenda i somras. Under mötena i juni och juli beslutade IASB att föreslå ytterligare ändringar i IAS 1. Som en konsekvens har IFRS IC inte publicerat något agenda beslut avseende denna fråga.
ED/2021/9 Non-current Liabilities with Covenants - Proposed amendments to IAS 1 publicerades i slutet av november. I dokumentet föreslås bland annat ändringar i punkt72A från januari 2020 samt en ny punkt 72B med innebörden att villkor som ska vara uppfyllda efter balansdagen inte ska påverka klassificeringen av en skuld som kort- eller långfristig.
Däremot föreslås att samtliga långfristiga skulder som är förenade med villkor under de kommande tolv månaderna ska presenteras på en separat rad i balansräkningen. I ändringsförslaget heter det att postens rubricering ska indikera att klassificeringen som långfristig är beroende av att villkor uppfylls inom tolv månader efter rapportperioden. När IASB diskuterade frågan i somras användes benämningen ’non-current liabilities subject to conditions’, vilket kanske kan översättas till ’villkorade långfristiga skulder’.
Förslaget att kräva separat presentation uppges vila på en insikt som växt fram under diskussionerna av ändringarna från 2020: oavsett hur gränsen mellan korta och långa skulder utformas, så behöver användare av de finansiella rapporterna mer information än vad som kan förmedlas genom att presentera skulden som kort- eller långfristig i balansräkningen. Rent praktiskt skulle det innebära ett behov att vid upprättande av balansräkningen veta, inte bara vilka skulder som är förenade med kovenanter, utan även vid vilka tidpunkter dessa prövas.
Utkastet från november i år innehåller även förslag på nya upplysningskrav. Dels föreslås ett övergripande krav att upplysningar ska lämnas som gör det möjligt för användare av de finansiella rapporterna att bedöma risken att långfristiga skulder som är förenade med villkor inom tolv månader förfaller till betalning inom tolv månader. Dels föreslås tre specifika upplysningskrav: (i) de villkor som företaget är skyldigt att uppfylla (t.ex. deras karaktär och de datum då kraven ska vara uppfyllda), (ii) om villkoren var uppfyllda på balansdagen och (iii) om och hur företaget förväntar sig att uppfylla villkoren efter rapporteringsperiodens slut.
Andra ändringar
Arbetet med reglerna för klassificering av skulder som kort- eller långfristiga har inte bara berört betydelsen av kovenanter. Vissa ändringar i IAS 1 från januari 2020 förtydligar till exempel att klassificeringen av skulder som kort- eller långfristiga varken påverkas av företagsledningens avsikter eller förväntningar. Inte heller en återbetalning av skulden före den dag då de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande, har någon betydelse för dess klassificering. Andra ändringar från 2020 avser villkor som kan leda till att en skuld regleras genom emission av egetkapitalinstrument. Dessa ändringar påverkas inte av ändringsförslaget från i år, förutom vad gäller ikraftträdandedatum.
I det ändringsförslag som publicerades i november föreslås ytterligare en övrig ändring. En ny punkt 72C föreslås tydliggöra att ett företag inte har rätt att senarelägga en skulds reglering i minst tolv månader om motparten, eller tredje part, efter eget gottfinnande kan kräva återbetalning inom 12 månader, eller om ett företagets skyldighet att reglera skulden är beroende på om en framtida händelse inträffar (eller inte inträffar) och händelsen inte påverkas av företagets framtida åtgärder (t.ex. ett finansiellt garantiåtagande eller ett försäkringsåtagende).
Vad behövs göras idag?
Ändringarna i IAS 1 som publicerades i januari 2020 var avsedda att tillämpas från och med 1 januari 2022. I juli 2020 flyttades ikraftträdandet fram ett år med hänvisning pandemin. Tidigare tillämpning är tillåten, men inom EU förbehållen ett godkännande. Något sådant finns inte ännu. Utkastet från november 2021 innehåller förslag att skjuta på ikraftträdandet minst till 2024 och kan komma att undanröja vissa effekter som 2020 års ändringar annars skulle kunna medföra. Detta innebär dock inte att frågan om klassificering av skulder kan nedprioriteras. Tvärtom finns det anledning att överväga effekterna av ändringarna från 2020 och de föreslagna ändringarna från i år för befintliga lån och vid upptagandet av nya lån. Det finns även flera skäl att redan nu säkerställa att tillräcklig information lämnas om kovenanter i årsredovisningen för 2021 och att klargöra vilka principer som tillämpas.
- Överväg behov av ytterligare upplysningar
Styrelsens diskussioner i somras har väckt frågan om de finansiella rapporterna innehåller tillräckligt med information för att användare ska förstå innebörden av kovenanter för företagens finansiella ställning och likviditet. I sammanhanget har det bla konstateras att upplysningar om lånevillkor i form av kovenanter aktualiseras av det generella kravet i punkt 31 IFRS 7 Finansiella instrument: upplysningar att lämna upplysningar som gör det möjligt för användare av de finansiella rapporterna att bedöma karaktär och omfattning av de risker som uppstår genom finansiella instrument som företaget är exponerat för vid rapportperiodens slut, särskilt likviditetsrisker. Eftersom ytterligare upplysningar dessutom ska lämnas om så är relevant för förståelsen av de finansiella rapporterna (punkt 112(c) i IAS 1) och om så krävs för att de finansiella rapporterna ska ge en rättvisande bild (punkt 15 i IAS 1) finns det redan idag ett behov att överväga om tillräckliga upplysningar om lånevillkor lämnas i företagets finansiella rapporter i årsredovisningen. I vissa fall räcker det således inte att avvakta ett framtida beslut om att införa nya mer specifika upplysningskrav om förekomst och karaktären av lånevillkor.
I detta sammanhang bör det även uppmärksammas att punkt 81-83 i IFRS Practice Statement 2 Making Materiality Judgments specifikt diskuterar väsentlighetsbedömningar avseende upplysningar om kovenanter. Inledningsvis konstateras där att denna bedömning görs på samma sätt som för annan information, det vill säga genom att överväga om informationen kan antas påverka de beslut som de primära användarna av företagets finansiella rapporter fattar på grundval av rapporter. Mer specifikt anges dock att denna bedömning inte bara ska beakta sannolikheten för villkorsbrott, utan även konsekvenserna av att företaget skulle bryta mot kovenanter.
- Säkerställ tillämpade principer och eventuellt behov att ändra principer
De ändringar som kom i januari 2020 var avsedda att förtydliga gällande regler. Det förslag till ändringar som publicerades i november föreslår en ny ansats för klassificering av skulder som kort- eller långfristiga.
Avsikten med denna artikel är att visa att det, oavsett vad som händer med IAS 1, finns ett behov att klargöra vilka principer som tillämpas idag, att säkerställa att dessa tillämpas konsekvent och att de är förenliga med gällande standard. Detta inte minst då det, om kovenanter förväntas överträffas med god marginal, finns en risk att dessa glöms bort vid upprättande av de finansiella rapporterna.
En genomlysning av villkoren för befintliga skulder är en förutsättning för att säkerställa att nuvarande principer tillämpas konsekvent och att nuvarande upplysningar är tillräckliga. Det är dessutom en förutsättning för att i nästa steg kunna bedöma om en ändring av tillämpade principer är nödvändig idag, eller den dag ändringarna från 2020, eller framtida ändringar, träder i kraft.
I detta sammanhang bör det även noteras att ändringarna från januari 2020 ska tillämpas retroaktivt. Detsamma förslås i ändringsförslaget från november. Innebörden är att även jämförelseperioder kan behöva omklassificeras. Det finns därför anledning att följa utvecklingen och säkerställa data för omräkning av framtida jämförelseperioder.
Du kan läsa mer om ändringsförslaget i EY IFRS Developments - Classification of noncurrent liabilities with covenants – proposed amendments eller på IASBs hemsida.
