Avveckling av kärnkraft – en ny miljardaffär

Läs mer i EY-Parthenons artikel om avveckling av kärnkraft.

Ett halvsekel efter att de första kärnkraftverken togs i drift för att bredda världens energimix är de på väg in i slutfasen av sin livscykel. Nu väntar nedmontering och rivning. Denna förändring är både industriell och politisk. De återkommande diskussionerna om kärnkraftsanläggningarnas säkerhet och roll i energiomställningen bekräftar att en planerad och kontrollerad hantering av avvecklingen är nödvändig.

Avveckling: nedmontering och rivning

Avveckling av kärnkraftverk omfattar en rad olika arbetsuppgifter, allt från mycket komplexa arbeten som sanering och nedmontering av radioaktiv utrustning och byggnader, till mer konventionella arbeten som rivning av icke-nukleära byggnader.

En typisk avvecklingsprocess startar efter att kärnreaktorn stängts ned och avslutas med ett godkännande av områdets sanering. Processen omfattar:

• Avlägsnande av återstående bränsle från kärnreaktorn.

• Nedmontering av radioaktiv utrustning, själva reaktorn och sanering av de kärntekniska anläggningarna.

• Rivning av byggnader, både nukleära och icke-nukleära.

• Sanering av området beroende på framtida användning, till exempel grönområde eller industriområde.

Denna process tar ungefär 17–20 år och består av förberedelsefas (cirka 2–3 år) och avvecklingsfas (cirka 15–17 år).

Under hela processen ska fyra typer av avfall hanteras: vanligt rivningsavfall, de sista reaktorhärdarna (delvis förbrukat bränsle), utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

Avveckling: en marknad som uppskattas till 130 miljarder dollar under perioden 2022–2050

Att avveckla kärnkraftverk omfattar alltså olika projekt som pågår under cirka 17–20 år och kostar flera hundra miljoner dollar. Dessa projekt involverar ett stort antal aktörer såsom operatörer, kärnkraftsföretag, myndigheter och tillsynsmyndigheter. Projekten kräver också att många olika kompetenser samverkar, till exempel vad gäller hantering av radioaktivitet, komplex projektledning och finansiering.

Eftersom beslut om avveckling kan påverkas av förändringar i den politiska dagordningen tog EY-Parthenon fram två kompletterande scenarier. Scenario B som utgår från en påskyndad avveckling och scenario C som utgår från att avvecklingen senareläggs i vissa länder på grund av varje lands specifika särdrag och beroende av kärnkraft.

Bild 1 – Uppskattad storlek på marknaden beroende på scenario

I EY-Parthenons grundscenario, scenario A, för perioden 2022–2050 är de viktigaste länderna Japan (cirka 40 miljarder dollar), USA (cirka 32 miljarder dollar), Storbritannien (cirka 24 miljarder dollar) Frankrike (cirka 8 miljarder dollar) och Tyskland (cirka 6 miljarder dollar).

Dessa länder står för mer än 80 procent av världsmarknaden och har också genomfört de mest ambitiösa kärnkraftsprogrammen under 1900-talet.

Nästan alla dessa länder befinner sig i början av avvecklingsprocessen. Tyskland är ett undantag eftersom landets avvecklingsprocess kommer att vara avslutad i slutet av den aktuella perioden.

För vissa andra länder, till exempel Frankrike, förväntas marknaden för kärnkraftsavveckling vara fortsatt stor under den andra hälften av 2000-talet.

Bild 2 – Uppskattad total storlek på marknaden 2022–2050 per land

Under åren 2022–2050 förväntas arbetet med att avveckla cirka 200 reaktorer i världen påbörjas. Detta baseras på antagandet om en genomsnittlig reaktorlivslängd på cirka 40 år.

Avvecklingskostnaden för var och en av dessa reaktorer varierar från 500 miljoner dollar till 2 miljarder dollar. Variationen beror främst på skillnader i arbetskraftskostnader, politiska regleringar och reaktortyp. Till exempel beräknas avvecklingen av en första generationens gaskyld reaktor (GCR – brittisk reaktor) att kosta i genomsnitt dubbelt så mycket som en tryckvattenreaktor (EPR).

Dessutom finns andra faktorer som kan påverka den totala kostnaden för avveckling, till exempel:

• områdets storlek och komplexitet (bland annat anläggning ovan eller under mark, eventuell förekomst av lagringsanläggningar på området).
• kunskap om områdets ursprungstillstånd.
• framtida tillstånd (ny anläggning eller förorenat område).
• förseningar som kan uppstå under processen.

Regelverk och finansiering

Nationella regelverk fastställer vilka bestämmelser som gäller för hur ett projekt förbereds, organiseras och genomförs och bidrar till att göra avvecklingsmarknaden till en mycket lokal marknad. 

En av regelverkens viktigaste effekter på avvecklingsmarknaden gäller finansieringen och fördelningen av det ekonomiska ansvaret. 

Tre huvudmodeller har identifierats:

• Modell 1: operatören står för finansieringen – används i Frankrike och Belgien.
• Modell 2: statlig finansiering – används i Storbritannien: områdets äganderätt förs över till staten efter nedmontering.
• Modell 3: kombinerad finansiering – används i Tyskland och USA. Operatören ansvarar för hantering och finansiering av avveckling och konditionering av kärnavfallet, medan transport och lagring av avfall överlåts till staten i utbyte mot att operatören betalar ett standardiserat belopp.

Marknadsstruktur och värdekedja, huvudaktörer och vinnande positionering

Värdekedjan för kärnkraftsavvecklingsprojekt omfattar sex faser som beskrivs i bilden nedan.

Bild 3 – Värdekedja och avvecklingens huvudaktörer

På grund av komplexiteten är de flesta aktörer (kärnkraftverksoperatörer, producenter av kärnbränsle, ansvariga för hantering av kärnavfall och experter på miljö och bestrålat material) endast specialiserade på vissa delar av värdekedjan.

Men icke-nukleära företag, som till exempel bygg- och rivningsföretag eller specialister på konventionell sanering, ingår också i värdekedjan. Dessa aktörer kan ta en större del av vinsten om de, utöver de konventionella/icke-nukleära uppgifterna i värdekedjan, utvecklar viktig disruptiv teknik för framtida avvecklingsprojekt. Teknik kommer troligen att bli allt viktigare för att lyckas på marknaden under alla faser av ett avvecklingsprojekt.

Bild 4 – Disruptiv teknik som förväntas påverka avvecklingen

Ett annat vinnande konceptet för aktörer som vill ta sig in på marknaden för avveckling är att anta en landsspecifik strategi. Marknaden för avveckling kommer sannolikt förbli mycket lokal även om den är en del av en global marknad värd flera miljarder dollar. På grund av specifika nationella förhållanden kommer spelreglerna och de viktigaste framgångsfaktorerna att skilja sig åt från land till land.

Mot bakgrund av behovet av disruptiv teknik och geografisk expansion har tillväxt genom fusioner, förvärv och partnerskap redan börjat och förväntas bli en viktig marknadstrend i framtiden.

Vi räknar med en tendens till företagskoncentration – de fem största aktörerna har i dag cirka 45 procent av marknaden, med potentiella marknadsandelar på 62–66 procent år 2030. Cirka 90 procent av marknaden tillhör de tio största aktörerna.

Författare:

• Issam Taleb, Associé, EY-Parthenon, secteur public et énergie, France.