Bakgrund
Utgångspunkten för processerna är enskilda som varit aktiva med investeringsrådgivning, beslutsfattande eller liknande inom private equity-fonder. Dessa har i många fall på olika sätt haft inkomster som stått i relation till en särskild vinstandel – carried interest – som betalats ut från fonderna. Typiskt sett har de enskilda getts rätt att investera i olika former av värdepapper, vars avkastning stått i relation till sådan carried interest.
I de fall fonderna har gått bra, har även investeringar i carried interest gått bra. Typiskt sett har de enskilda deklarerat sina inkomster i inkomstslaget kapital, ofta i form av utdelning eller kapitalvinst på okvalificerade andelar i fåmansföretag.
Om detta hade godtagits skulle den faktiska skatten på carried interest i normalfallet ha uppgått till 25 procent. Men det har inte godtagits av Skatteverket. Enligt Skatteverket bör den här typen av inkomst beskattas betydligt hårdare.
Initialt hävdade Skatteverket att carried interest skulle ses som lön. Sådan lönebeskattning aktualiserades oavsett om den enskilde faktiskt tillgodogjort sig carried interest direkt eller indirekt genom utbetalningar till aktiebolag som ägdes av den enskilde.
De första processerna som drevs på den här linjen avsåg skyldighet att betala arbetsgivaravgifter på carried interest för de företag som var arbetsgivare för de enskilda. Under 2012 dömde förvaltningsrätten på Skatteverkets linje för NC Advisory AB (Nordic Capital) och slog fast att carried interest var att se som arbetsgivaravgiftspliktig ersättning för arbete. Kammarrätten undanröjde emellertid detta avgörande genom en dom som meddelades den 19 december 2013 med mål nr 8755–8764-12.
En central del i kammarrättens bedömning var att carried interest inte kunde ses som en prestationsbaserad ersättning.
Skatteverket överklagade kammarrättens dom till HFD som den 5 november 2014 beslutade att inte ta upp målet till prövning.
Härefter ändrade Skatteverket grund i processerna. I stället för tjänst hävdade Skatteverket nu att de särskilda bestämmelserna om beskattning av utdelningar och kapitalvinster på kvalificerade andelar i fåmansföretag i 57 kap. inkomstskattelagen skulle tillämpas; dvs. med beskattning till viss del i inkomstslaget tjänst.
Förvaltningsrätten och Kammarrätten i Stockholm har dömt på Skatteverkets linje. De grundläggande förutsättningarna för beskattning av kvalificerade andelar ansågs uppfyllda, dvs. att den enskilde varit verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag. Det saknade enligt kammarrätten betydelse att den enskilde förvisso inte varit anställd i fondens så kallade General Partner, dvs. det företag som bedrivit den verksamhet som gett rätt till carried interest. I stället betraktade kammarrätten rådgivare, beslutsfattare och övrig funktionärer inom fonderna som ett slags kollektiv, där alla gemensamt haft påtaglig betydelse för den vinstgenererande verksamheten som bedrivits av General Partnern. Därmed skulle de betraktas som verksamma också i det bolaget.
HFD:s dom
Det stora flertalet skattskyldiga har överklagat till HFD. Och under vintern 2018 meddelade HFD prövningstillstånd i ett fall, som gäller en anställd hos EQT. Mål med likartade förutsättningar har legat vilande i avvaktan på HFD:s ställningstagande i detta pilotmål.
Den fråga som motiverade prövningstillstånd formulerades enligt följande:
”Fråga om en person kan anses verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag när denne är anställd i ett annat företag och inom ramen för denna anställning utför tjänster åt fåmansföretaget.”
Denna fråga har idag besvarats jakande (se domen från HFD, mål nr 3936–3939-17). En person kan alltså anses vara verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag även när denne är anställd i ett annat företag och inom ramen för denna anställning utför tjänster åt fåmansföretaget.
Denna förutsättning för reglernas tillämpning är emellertid endast en bland flera. För att vara verksam i betydande omfattning krävs också att den enskildes arbetsinsatser haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen. Just den frågan prövas emellertid inte av HFD, eftersom en sådan prövning inte bedömdes nödvändig för att besvara prejudikatfrågan. Målet i övrigt fick således inte prövningstillstånd, och kammarrättens avgörande står därmed fast.
Kommentar
HFD:s dom ger förvisso klarhet i just den fråga som släpptes upp. En enskild kan anses verksam i betydande omfattning i ett företag som han eller hon utför tjänster åt inom ramen för en anställning i ett annat företag. Den slutsatsen ger ytterligare klarhet åt den princip som började mejslas ut genom HFD 2013 ref. 11.
Men omständigheterna i HFD 2013 ref. 11 var förhållandevis särpräglade. Den enskilde var i det fallet uppenbarligen helt avgörande för vinstgenereringen. I carried interest-processerna har de enskilda ofta haft en betydligt mer underordnad roll i sammanhanget. De enskilda har dessutom varit verksamma i olika grad och i olika företag. Kammarrättens samlade prövning av vilken betydelse detta kollektiv med individer haft för vinstgenereringen i ett av koncernens företag saknar förebild i rättspraxis. Det hade varit värdefullt att få HFD:s syn även i denna del. Men eftersom prövningstillstånd nu vägrats i målet i övrigt, kommer vi alltså inte få veta i vilken mån kammarrätten gjort riktiga avvägningar i det avseendet.
Samtidigt som den här domen meddelades har HFD lämnat besked om att ett stort antal övriga som klagat inte har fått prövningstillstånd. Vi har ännu inte kunnat kontrollera om detta gäller överlag, eller om det i något undantagsfall ändå har meddelats prövningstillstånd. Men allt talar för att processerna nu är över.
Författare:
Per Holstad – Partner – Business Tax Services – 072-206 46 99
